Covid-19 tankar av Bernice Eriksson, 89
- Får min syster delta i ditt projekt, trots att hon är så gammal och ännu till bor i Sverige? Frågan fick jag i ett telefonsamtal i våras. Mitt svar var ett rungande glatt naturligtvis och jag fortsatte med att intyga att tillfället var öppet för precis vem som helst, i vilken ålder som helst, varsomhelst! Här får ni bekanta er med Bernice och även höra hur hennes text låter när den är tonsatt! Det kom ett riktigt brev skickat av Bernice Eriksson, 89 år! Bernice (uttalas berniise) hör till dem som har varit eller är som en fånge i sitt eget hem en längre tid på grund av ett lands restriktioner. Hon har alltså inte själv insjuknat i viruset men är trots det i dess fasta grepp. I nuet är det flera än nånsin som fått känna på ensamheten och fortsättningsvis är det många som delar hennes öde. Ensamheten och gränsdragningarna talar sitt tydliga språk. Vilka effekter får det framöver i samhället? Vem ska hjälpa och på vilket sätt? Kommer det att finnas resurser? Ett sätt att lindra kän