Nu är sagan all..

Ole (Olof) Fagernäs. 22.10.1925-28.10.2021

Stilla faller regnet och döljer dagens tårar...

Den siste Veteransångaren har gått ur tiden och jag har svårt att smälta detta chockbesked som kom så överraskande.

Saknaden är enorm...

Käre Ole (Olof) Fagernäs, 96 år och 6 dagar gammal har lämnat oss.

Med detta faktum är den himmelska Veteransångarskaran komplett. Alla är nu bortom tiden och jag står ensam kvar.

Jag grät floder den första halvtimmen sen jag fick beskedet. Det kröp så tätt inpå och jag blev alldeles utmattad. Nu känner jag dock en frid och är du med min kommande viktiga uppgift som ännu återstår. Jag har redan ordnat om så att vi ska sjunga Veteranens Aftontapto för Ole också. Det blir förmodligen den allra sista gången vi sjunger inför en veteranbroders sista jordiska färd och det är svårt att beskriva hur det känns.

Jag har så många gånger nåtts av tanken, att en gång, en dag, så kommer det att vara den allra sista gången och nu är det snart dags att spela introt och ta sig igenom verserna som betyder så mycket.

”Kom ihåg, snart är borta vi bröder....”

Dessa ord och toner som berör så mycket. De känns som om de tar nåt med sig på insidan av mitt inre och det försvinner en bit av varandet i samma stund som det läggs på ett ytterligare lager av insikt och styrka. Det blir bara liksom så fullbordat nu, på ett så påtagligt och konkret sätt.

Oles händer från stunden då vi satt bredvid varandra och såg på sommarteaterpjäsen Okänd soldat i Hangö. Det gav en särskild dimension åt det hela, att få sitta intill mina kära veteransångare just där.

Ole har fått ha ett långt och rikt liv och han var aktiv in i det sista. Körkortet var ikraft till 100-årsdagen. Han har fått uppleva och som många andra har han fått lägga år av sin bästa ungdomstid vid sidan av ett vapen, i gemensam strid för ett fritt Finland.

Barn, familjen, har varit glädjen och det som berikat och närt. Sommarstugan på dess idylliska plats i Terjärv varit en oas som stärkt inifrån ut och jag har fått sitta där och samtala och ibland även fått njuta av Pians (dotterns) goda bakverk! Ole brukar koka tevatten åt mig och sen köra igång kaffe till eventuella medkarlar. Vi har fått uppleva resor och utfärder och också delat tårar bland skratten.

Ole bodde högst upp i en våning i Jakobstad med utsikt över stan och det var mysigt att vara på besök där. Hemtrevligt. Första gången jag besökte stället var jag tillsammans med min pappa och då bodde ännu frun hemma också. Hon ville bjuda mig och pappa på kåldolmar för det hade vi inte ätit sen min mammas tid och hon dog 1997. Oles fru hade hört att pappa och jag inte fått kåldolmar sen den tiden och det ville hon absolut åtgärda. Jag kommer ännu ihåg hur goda de var! Vi åt också alldeles för många, både pappa och jag, men det var det värt!

Senast jag pratade med Ole var dagen efter hans födelsedag, en dryg vecka sen och jag fick höra att han fått gratulationer från både Sverige och ett annat land, men att mitt samtal saknades. Jag sa att han skulle få en utfärd till Kronoby som födelsedagspresent och han sa uppriktigt: - Ty e no så snäll, ty!

Inte kunde jag tro att detta skulle bli vårt sista samtal. Jag vet inte hur jag ska summera, annat än att han fattas oss, han fattas sin familj och han fattas många vänner och släktingar. Hans breda lite sneda leende är extra brett då jag tänker på honom och jag känner ändå mest en enorm tacksamhet över allt det jag har fått uppleva genom honom och andra Veteransångare. Jag är priviligerad, men jag har ändå en uppgift som fortsätter. Nu är det vår tur, att föra berättelserna vidare, som traditionsbärare.

Med detta är nu också den allra sista länken till pappa bruten. Jag har fört alla Veteransångare i land. Jag har fullbordat min uppgift som deras ledare. En ärofylld stafettpinne som startades med min pappa och gavs vidare genom mig. Nu ska den ges vidare till andra. Vi skall aldrig glömma.

Tack för varm och glad vänskap. Jag är glad att jag många gånger hann säga hur mycket jag tycker om dig och det var besvarat. Detta värmer mitt hjärta särskilt.

Tack för din uppoffring för vårt folk och vårt lands skull. 💙

Du var otroligt fin, Ole!

Med kärlek, Lotta 💗