Covid-19 tankar av Bernice Eriksson, 89

- Får min syster delta i ditt projekt, trots att hon är så gammal 

och ännu till bor i Sverige?

Frågan fick jag i ett telefonsamtal i våras. Mitt svar var ett rungande glatt naturligtvis och jag fortsatte med att intyga att tillfället var öppet för precis vem som helst, i vilken ålder som helst, varsomhelst! 

Här får ni bekanta er med Bernice och även höra hur hennes text låter när den är tonsatt!

Det kom ett riktigt brev skickat av Bernice Eriksson, 89 år!

Bernice (uttalas berniise) hör till dem som har varit eller är som en fånge i sitt eget hem en längre tid på grund av ett lands restriktioner. Hon har alltså inte själv insjuknat i viruset men är trots det i dess fasta grepp. 

I nuet är det flera än nånsin som fått känna på ensamheten och fortsättningsvis är det många som delar hennes öde. Ensamheten och gränsdragningarna talar sitt tydliga språk. Vilka effekter får det framöver i samhället? Vem ska hjälpa och på vilket sätt? Kommer det att finnas resurser?

Ett sätt att lindra känslor och även bearbeta och läka dem är att landa i musik eller annat konstnärligt skapande. Att skriva, att musicera. Att hitta en kreativ källa och ösa ur den.

Kultur borde vara en likvärdig rättighet för alla! 

Kultur borde också vara tillgänglig för alla!

Vem är Bernice?

Vem är då denna dam egentligen? Hon har faktiskt sina rötter i Kronoby, Påras och kommer från en familj där det även finns andra konstnärssjälar varav den mest kända är systern Bibbe Birgitta Finne som är känd för sina busiga och vackra stentroll, samt sina många tavlor.  Bibbe var också den som gav författaren Lolan Björkmans Diktarkatten från Kronoby ett ansikte och skepnad.

Här ses Diktarkattens mammor Lolan Björkman och Bibbe Finne signera böcker vid Torgare.

Bernice skulle egentligen ha kommit till sina hemtrakter den gångna sommaren för att delta i släktens träffar som äger rum vart fjärde år. Därav blev av förekommen anledning intet. Det är många saker som blev annorlunda för många människor detta år. Situationen bara fortsätter tycks det.

Hon satsar istället på att försöka komma hit nästa år och får samtidigt fira 90 år i samband med nytt datum för träffen, ifall inte viruset tar ny fart och eskalerar. Bernice har alltid tyckt om att skriva och där hon bor är hon den som brukar hitta på program som frågesporter och annat i de seniorcirklar hon deltar i. Allt detta har paus nu. Istället gäller det att försöka hålla igång kropp och knopp på annat sätt.

Bernice kan inte träffa sin familj


Eftersom det är flera personer som hör till riskgruppen i hennes familjekrets så är det sonen som kommer med matkassarna och lämnar dem framför hennes dörr. De kan inte träffas pga visad hänsyn och respekt till andra familjemedlemmar.

Tänk vilken tid vi lever i? En tid då familjer splittras av en osynlig fiende som tränger sig in precis överallt, hur tätt listarna än må vara i ett hus eller hur sammansvetsad en familj må vara.

När jag fick Bernices text så tyckte jag om den genast. Jag var fascinerad över den humoristiska tonen och hoppet som finns där bakom. Att det blev lite svart humor av en snart nittioårig flicka som väljer att se det positiva istället för det negativa.

Då jag ringde upp henne så skrattade hon länge och väl och var alldeles otroligt överraskad. Hon till och med ursäktade sig ödmjukt över att hon inte skrivit bättre eller nåt helt annat och jag i min tur försökte övertyga henne om att det var ju just för att hon skrivit som hon gjorde som hennes rader talade till mig direkt. Inte gå och ändra på nånting där inte! 

Jag döpte hennes dikt till: 


SLUTA OJA

Dagarna sakta framskrider
allting så overkligt är
i dessa coronatider
som vållar så mycket besvär

Nej nu ska jag sluta älta
jag behöver ju inte svälta
Det dröjer inte länge
förrän matkassarna står
utanför min dörr,
står utanför dörren

Nu ska jag sluta min jeremiad
och ta en liten promenad
och kanske bli lite mera glad

Men ändå känns det ibland
som en boja
som jag har
över min högra doja

Nä nu ska jag sluta att skoja,
sluta att oja
sluta skoja,
ja sluta att oja!

Någon har sagt
att frihet är det bästa ting
som finns på jordens ring.

Text: Bernice Eriksson
Musik/idé/sång: Eva-Lott Björklund

STORT 💜💜TACK till mina fina musikervänner  Janne och Eevis! 

YOU ARE THE GREATEST!

Mandolin/gitarr/musikprod: Janne Hyöty
Kontrabas: Eevalotta Matikainen

💜