Veteransångare Bror in memoriam

Denna dag kantas av ett sorgebud som klämmer åt lite extra om mitt hjärta. Det är nämligen veteransångaren Bror Kaitajärvis stämma som nu stilla tystnat. Hans jordiska vandring är över. På fotot ser ni honom sjunga och glädja andra människor i en sångstund på Sandbackan, en plats Veteransångarna tillsammans besökt och glatt de inneboende så många gånger.

Brors stämma var bärande och glad i sångarledet och jag är säker på att det finns många historier att berätta i samband med hans minne, för att inte tala om minnet av honom då han reciterar några strofer ur Fänrik Stål.

Han tillbringade sina sista dagar inom den palliativa vården omhuldad av vårdande skötare och sina käraste anhöriga. Jag var själv för ungefär en vecka sedan till sjukhuset för att sjunga för honom de sånger han själv tyckte om att sjunga. Tyvärr orkade jag inte bära min keyboard denna gång, då jag själv var utan muskelkraft, men jag hade med min bärbara och kunde på så sätt bli ackompanjerad av Veteransångarna själva.

Iklädd munskydd och handskar stod jag vid hans sida och sjöng Härlig är jorden och Veteranens Aftontapto från inspelningen då de hade sin sista officiella konsert. Bror blundade och var lugn där han låg och såg rätt nöjd ut där han ibland gäspade med slutna ögon. Jag strök hans panna och smekte stilla hans axel och arm och jag höll även hans hand. Hans andning blev lugn då han hörde tonerna av sångerna han själv så många gånger sjungit med i. 

Medan jag stod där rann några tårar stilla nedför min ena kind och det blev lite svårt att sjunga genom munskyddet. Jag stod så tyst en stund och lyssnade på inspelningen och fortsatte sen sjunga efter att jag hunnit ikapp känslan. Det blev ett lugn och jag kunde fortsätta med att tacka för allt jag fått uppleva genom honom. Jag tackade för hans insats och bad honom även hälsa så gott till min egen pappa och till alla andra sångarbröder som snart skulle välkomna honom till den himmelska kören.

Jag stängde datorn, tog den under min arm och började gå mot dörren. Halvvägs vände jag mig om och sa högt: - Jag tycker om dig Bror! 

Dörren stängdes bakom mig och jag gick långsamt ut ur sjukhusets korridorer. När jag kom utanför ytterdörrarna så vällde den friska luften emot mig. Jag fyllde mina lungor och vandrade mot bilen. Väl inne i bilen kom det mera tårar. Sen spreds en stor frid och jag kände en ljus närvaro.

Detta sorgearbete är utdraget, men jag blir ändå lite starkare för var gång. Jag har också en sällsam frid över allt det jag gjort och fått göra genom dessa sångare. Jag har verkligen gjort allt jag kunnat göra och det gläder mig tillika som det är en tung uppgift.

Här är födelsedagspresenten jag fick till min 40 årsdag. Den finns tillsammans med andra veteranalster ovanpå mitt piano. Jag är priviligerad som hade alla veteraner som hedersgäster just den junidagen 2008. Denna avbildade specialhälsning är uttryckligen till mina tre söner och är signerad Bror och hans Elsi-Maj vilkas själar nu åter får dansa tillsammans.

Bror fick ett långt och rikt liv och det finns spår av hans hantverk i stora delar av vårt land. Alla senaste presidenter torde ha en smörkniv tillverkad av Bror. Jag kommer också särskilt ihåg att Bror berättat att han hör till de få som övernattat i Nedervetil kyrka och det var i samband med byggandet av kyrkbänkar o sånt. Historien om den där stunden då Harmony Sisters ville ha upp en soldat att sjunga för har också fastnat i minnet. Det var Bror som blev den utvalde där. Att han fann hjälmen han besköts genom på samma tuva under ett besök i sina egna frontspår är också smått otrolig.

Nu är det bara en veteransångare kvar. Må han få finnas hos oss så länge som det i första hand är honom själv till gagn. Jag kommer i alla fall att kärleksfullt hålla fast vid honom så länge det bara går. 

Mina tankar går nu till Brors familj, alla anhöriga och en stor skara vänner. Jag önskar er krafter och en stor glädje över alla minnen.

Vila i frid 💙