Allra käraste vänaste syster

Såhär ser det vackra omslaget ut. Tack Kaj Lindh!

Allra käraste vänaste syster är titelspåret till minialbumet som innehåller de fyra bidragen som valdes ut att bli kompletta låtar i ett projekt kallat "Skapa tillsammans med Lotta". Dessa kommer att presenteras i skilda blogginlägg och även i andra medier. Vår förhoppning är att de ska spelas flitigt i radion också. Projektet fick understöd av Svenska Kulturfonden/Föreningen Konstsamfundet.

Under perioden då alla besök var förbjudna på sjukhus och boenden
så var det en tid då den ensamme blev ännu mer ensam. Hjärtskärande hur vi fick ihop det på det viset! Att denna lösning skulle vara den bästa för alla? Det var den inte. Men, det föddes något vackert ur denna tid också. Det jag syftar på är alla sjukskötare, alla systrar, som satt där med de våra istället för oss när vi helt enkelt inte fick. Vilken uppoffring! Finns det nåt mera människonära än vårdyrket, egentligen?

Om det hade varit min egen salige far, frid över hans minne, som ingen hade fått träffa eller tvärtom att han inte hade fått ta emot besök så kunde vi lika gärna ha erbjudit eutanasi direkt. Han hade inte klarat den situationen! Men det var kanske det som var förväntningen, eller? Han hade nog bett mig att på nåt sätt smuggla ut honom från boendet och föra honom ut i skogen som vargabete, dumpa ned honom från vattentornet eller slänga honom i vattnet någonstans nere vid  Petakoskstranden i Påras där han lekte som barn. Jag menar, den generationen har ju haft en kula avsatt för sitt eget liv utifall de skulle ha blivit tagna av ryssen, så...

Vad är det vi egentligen har krävt av människor i slutskedena av deras liv? 💔

Denna tid var förskräcklig och jag tror inte att det i alla hänseenden var rätt väg att gå. Åtminstone så känns det inte rätt att äkta makar separerades så länge att ena parten hann dö utan att de hann ta avsked. 

Hursomhelst, så hoppas jag att vi inte aldrig nånsin ska behöva ta några såna beslut igen. Jag hoppas särskilt mycket att ni systrar ska få den skäliga lön ni så väl förtjänar!

Jag är så glad över att äntligen kunna låta er lyssna och ta del av alla utvalda bidrag i sin helhet!

Eva Sundström - Allra käraste vänaste syster

Eva bor i Karleby tillsammans med sin mångsidiga familj. Hon är jordnära, tycker om att fotografera och vistas i naturen ute vid sommarstugan. Hon sjunger också i körer och tycker om att skriva. Eva har ett förflutet inom vården och har på nära håll sett hur livet plötsligt kan ställas på kant. Man ska aldrig ta varken människor eller saker för givet. 

Första gången jag såg och läste Evas text så visste jag direkt att den hade ett större syfte. Den talade till mig så starkt och jag visste att den kommer att beröra andra. Eva riktar sina tankar och sitt tack till alla systrar och sjukskötare som gav och fortfarande ger av sin egen tid, sin själ, för att sitta med de ensamma i en tid då all kontakt med familjer och anhöriga varit bruten. Hon målar vackert och rörande upp en bild som alla kan ta till sig.

Den här sången är tillägnad alla som på något sätt hjälpt till under den svåra perioden. Den här sången är ett musikaliskt manifest som just nu är mera aktuell än nånsin då vi för en kort tid sedan fick ta del av budskapet att alla systrar tilldelats Fredrika Runebergpriset.

Varje gång du hör denna sång, syster, så är varje ord och ton riktat som ett tack till dig från en massa själar. Både från dem du suttit med och från dem som inte kunnat vara där.

Jag hoppas du förstår hur värdefull du egentligen är?


Tack!

Allra käraste vänaste syster

Om kvällarna går tanken till dem vi älskar
de gamla, har de det väl?
Har någon varit inne, sett dem
gett dem en stund av sin själ?

Det är också om kvällarna jag tänker på dig
en syster jag inte känner vid namn
För mig är den tanken den vackraste
att du står där och håller vår kärastes hand

Det går inte med ord att förklara
hur gärna jag själv varit där
strukit bort en rynka ur pannan
hållit om, tröstat den som ledsen nu är

En kär okänd syster
jag den här våren fått
Där det borde varit jag
nu du den uppgiften gått

Allra käraste vänaste syster
jag tackar dig ödmjukt för all omsorg du ger
kan inte hjälpa att tårarna rinner
din plats tillhör mig så mycket mer

Eva Sundström, 2020

Här är helheten i ord, ton och bild:

TACK Eva för att du skrev till mig! 

Hoppas vår sång berör och träffar rätt på sitt sätt.

Ta hand om dig, kära läsare, var rädda om varandra!

Kram, Lotta 💜