Fruset äpple mitt i tiden

Tiden går så snabbt....! 

Eller gör den det?

Hur ung är man egentligen? 
Inte många år är jag, om man ser till den stora helheten, där man räknar tiden från dess begynnelse, när det nu sen egentligen är? Vem kan säga det sådär på riktigt att då och då startade tiden? Vem satte förresten igång tidtagaruret och varför? Och vad är det vi räknar oss fram till? Ska vi ens göra det? 
Kan vi inte bara vara och upptäcka och förundras över allt magiskt som händer i nuet?
Ålder är en otroligt liten ingrediens räknat i universums jordiska ålder, men för mig och dig som läser är den hittills ett helt liv med olika partiklar innehåll. Mestadels rika, fantastiska minnen om vi själva får välja, och det får vi ju. Gamla minnen och såna som står för dörren. Idag är en dag full av kommande minnen också. Har du tänkt på det? Allt som tillför negativitet är det bäst att åtminstone helt symboliskt kasta bort eller gräva ned.

I synnerhet då man hittar gamla favoritbilder i gömmorna, som äpplefotot ovan, där uppfinnaren själv syns i bakgrunden, då förstår man på ett konkret sätt att tiden tickar på. Utvecklingen går sin gilla gång, mot det syfte som är meningen. 
Viljan att utforska. Har du den kvar? Har du nånsin haft den? Har du kommit ihåg att tillåta dig själv att upptäcka?
Upptäckten av jaget är en hel dimension i sig. Likaså upptäckten och insikten av omvärlden och ens plats i den.

Att inte känna sig hemma nånstans är inte ovanligt. Ibland är svaret så mycket enklare än man skulle kunna tro. Man bara inte förstår att det kan vara så enkelt. Istället krånglar man till sin egen situation och kanske reser land och rike runt för att hitta sig själv. Man gör en yttre resa istället för den inre som kan leda dig hur långt som helst.

Apropå att tillåta sig själv att känna vissa saker så är faktum att det är vi själva som sätter de flesta spärrar. Vi gör det mera invecklat för oss i tillvaron än det skulle behöva vara.

Det räcker faktiskt med att bara vara. Faktum är att det räcker till och blir över.


Vet du om att i den jordiska tidspulsen är det DU som är en av de viktigaste beståndsdelarna. Du tillför och du kan även förändra. Allt startar inifrån. Det räcker med att fråga av dig själv vad det är du vill. Om du har förmågan att höra eller känna svaret så är du på god väg.

När du tänker efter så har du många gånger i ditt liv känt att vissa saker borde du inte göra eller välja. Du har känt detta innan du gjort ditt val. Ofta har du ändå valt mot dig själv och din inre vilja, och det  behöver inte alltid betyda att det är fel. Du kan ha gjort ett val för en annans skull, men av kärlek och utan förpliktelser. Dessa gånger har även nya vägar öppnat sig för dig. 

Men - om det finns en människa i din närhet som bara vid blotta tanken på denne gör att du får kalla rysningar, att du helst vill backa istället för att närma dig, då råder jag dig för att verkligen lyssna och lyda den inre rösten. Den är det enda rätta. Om du inte gör det kommer du att i nåt skede förintas och ditt liv ska inte få vara mindre värt än den som får dig att känna så. Fly! Redan idag.

Efter att du gjort detta, har du i samma ögonblick tagit det första steget mot dig själv och din räddning. Du kommer att få belöning i tusenfalt.


Jag önskar dig en lycklig midsommar och tillvaro. Jag önskar även barnet i din närhet en trygg midsommar där inte alkoholen gör sig påmind bland alla vuxna runtomkring. Det får inte vara stunder som sprider oro och rädsla för att vuxna runtomkring förändras till både sinne och sätt - för en stund. 

Det är förstås skillnad på att ta ett glas till maten och det andra. Jag tror ni förstår vad jag menar.

Låt det finnas vuxna runtom som är sig själva, som kan vara en trygg famn då det behövs.

Kan det finnas nåt värre än en äcklig överdimensionerad påklistrad falsk glädje då man får impulser att göra sånt man annars inte gör som att rentav krama om sitt barn, eller andras, sånt som man inte vågar göra nykter. Bespara barnen från sånt! Vem vill medvetet inge känslan av att vara en människa som uppfattas som en påklistrad tröja som man inte får av sig?
Barnen har rätt att vara trygga. Barnen har rätt att kunna lita på att vuxna finns där för deras skull. Att de vuxna är sig själva. Barnen ska kunna luta sig mot den vuxnes skuldra, för att söka skydd.  
Jag önskar alla modet att välja en sprillande glad, stabil och framförallt nykter midsommar, för barnens och för din egen skull.


Tjingeling o kram,

Lotta 💟



Kommentarer

Populära inlägg