Ett litet brev till Er som har den stora makten...

En jänta från landsbygden här hej!

Jag tänkte att jag måste skriva några rader till er, dels för att höra hur ni har det, dels för att jag uppriktigt undrar hur är det att vistas och vara i er vardag? Känner ni att ni också har måsten, alltså att det finns saker och sånt som ni måste göra framöver det ni kunde välja att göra?

Det känns inte riktigt som om era prioriteringar är rätt då man ser glimtar av er i medier eller då man läser om sånt som ni kommit överens om. Det känns nämligen uppriktigt långt ifrån den verklighet som de flesta människor lever och bor i till vardags.

Om vi tar det där med vård och omsorg, så hur och när har ni egentligen tänkt lösa det? 

Jag menar att det börjar bli ganska bråttom, ja rentav akut, då de människor som har ett kall och känner att de vill sköta om andra människor inte längre orkar. De är utan krafter. Det finns inga vikarier att ringa till. Läs den föregående raden en gång till, för det är den som är otroligt sorglig. Vi står inför faktumet att det inte finns nån som vill och förmår.

Här ett inlägg från en arbetstagare på en svensk akut instans som säkerligen har sin motsvarighet i våra egna knutar. Hos oss gäller det också den lilla människan som arbetar på ett vårdhem.

VI ORKAR INTE MER

Vi kan jämförelsevis belysa hur det är när nån av er makthavare blir sjuk och inte orkar. Tja då är det för er bara att sjukskriva sig för minst ett halvår och allt fungerar ändå, fastän ni är borta från jobbet. Så är det inte då vårdarna tar slut. Det finns ingen i deras ställe som tar över. De har inte samma möjligheter eller rättigheter. De har istället skyldigheter att ta hand om. Att vårda och ömma.

Hur är det med era skyldigheter? Är det inte er skyldighet att ingripa när det börjar bli så akut att det står människoliv på spel? Det gäller ju faktiskt både de människor som ska vårda OCH de som vårdas. På båda sidorna av lägren. Vad är då ER skyldighet, som makthavare?

Är det på Ert ansvar då när det går så långt att döden är ett faktum på nåt sida av lägren jag nyss beskrev? Är det NI som ska ersätta då?

Har det faktiskt gått så långt att det är paragrafer som vi ska vårda ömt istället för människoliv?

Jag tycker detta faktiskt börjar bli löjligt och framförallt omänskligt...!

Såhär skrivs det i vårt eget land:

DET ÄR SOM OM SJUKSKÖTARNA FÖRSVUNNIT

När alla sjukskötarna försvunnit, har ni kanske tänkt att det är ni själva som träder in då, i allra sista hand? Som vårdare alltså? Det vore egentligen ert ansvar! Just vårdyrket borde vara det allra viktigaste yrket, en självklar sak att stöda till fullo. Situationen just nu är att de som arbetar inom vård och omsorg inte kommer att orka hela vägen ut.

De är slutkörda och ni gör ingenting åt saken.Varför det? Förväntar ni er att detta är nåt som kommer att lösa sig av sig själv?

Vårdfrågan borde vara av högsta prioritet för oss i vårt land just nu - INTE klimatfrågan! Vi är mera fullärda än någon annanstans vad gäller att ta ansvar för vår miljö, trots att det finns undantag som gör att medelvärdet för ansvar sjunker.

Det är just nu som situationen inom vård och omsorg är AKUT! Det är oroväckande att fokus är på diagram och staplar som lassas upp i medier med syfte att lägga skräck om hur både skärmtid och användning av fordon och hur våra bönder och deras kor sakta men säkert bryter ned och ställer till förtret för resten av hela jordens flora och fauna.

Tänk om NI, som har nycklarna, skulle ta och göra det lilla som skulle kunna rädda hela situationen för att få vårt lands vård och omsorg på fötter riktigt ordentligt? Vore inte det värt att lägga energi på just nu?

Här får ni endel säkerligen för er naiva förslag, men om ni har bättre och snabbare förslag så kasta gärna fram dem ju snabbare desto bättre. 

- FRÅGA de som vet, de som dagligen arbetar inom branschen. Det är ute på fältet det behövs arbetskraft, INTE inom era väggar, dvs det behövs INTE mera administrativa poster. Vi drunknar redan i den byråkrati som det finns då det gäller huruvida en jordgubbe och en gurka har rätta EU-måtten eller inte.

- Det är ni som har makten att fördela och tillsätta tjänster. GÖR DET NU!

HUR? - Sänd en förfrågan till varje vårdinstans om hur många händer det skulle behövas till och så handlar ni därefter! 

I all vänlighet, men bestämt,

Lotta