Idag har vi firat en 95-åring och fått en maskot

Ser ni överraskningsgästen nere vid Britas ben?

Hej på er!

Längesen jag skrivit här på bloggsidan, men nu så finns det en riktigt god anledning att krafsa! Idag har vi nämligen äntligen varit samlade hos Ingmar och Brita Holmqvist i Bråtö, alla utom Rainer som befann sig på Nykarleby sjukhem för två veckors rehabilitering. Jag pratade förresten med honom igår och han hälsade så gott till alla.

Hos Ingmar och Brita smörjde vi kråset så vi är alldeles flottiga runt munnarna ännu. Åtminstone jag.

Vi sjöng igenom sånger så gott vi kunde bara ur minnet och särskilt högt sjöng vi "Ja må han leva" för Bror Kaitajärvi. Han har faktiskt fyllt 95 år! Med det är han skarans grand old man. Gratulera honom gärna då ni ser honom nånstans!

Bror Kaitajärvi har fyllt 95! Hipp hipp hurraaaaaa!

Vi hade dagen till ära beställt en tårta från Mr Lindh och OJ vad den var både vacker och god! Vad säger ni om jordgubbs och vitchokladmousse i en och samma tårtbit? Svar: - En sockerdricka tee, typ! ( De som kan sin Emil i Lönneberga vet vad jag snackar om! )

Mr Lindh hade bakat dagens tårta och JAA - han hade gjort alla rosor själv också! Otroligt! Han har inte gjort såna förr, men ville testa nån smörkrämsgrej och jag sa att vi är en utomordentlig testgrupp så VIPS! - TADAAAA!
Visst vore det fint med ett litet Mr Lindhs Bakery nånstans? 

På tal om sångerna så var det verser ur: Sillanpäämarschen, På vakt, Lili Marlén, Jag är en gäst på jorden och Veteranens aftontapto som vi kom bäst ihåg. Bror har ett fantastiskt versminne ännu. Jag tycker att rösterna klingade bra fortfarande, med tanke på att det nu bara var fyra veteraner samlade, med medelåldern 94. Våra assistenter för dagen sänkte ju medelåldern lite, men de tillförde inte så mycket sångmässigt. Inget illa ment, med det.

😀

Vi räknade oss fram till att det i Kronoby nu finns endast 8 veteraner och en lotta kvar. Det är en sorglig siffra. Av dessa så är 5 i Veteransångarna. Det säger nånting extra. Det säger att vi borde ta vara på de egenskaper och den läkning som sång och musik kan tillföra människor. Både för de som bara lyssnar och för utövarna.

När ska vi satsa lika mycket pengar på kultur som på idrott? 

Jag hoppas alla skulle märka och få insikten om att det INTE bara är det som syns som ska räknas. Det är det som känns som väger tyngre och längre.

Vi fick också en helt ny bekantskap i form av den största chihuauan jag nånsin sett. Ingen liten moppe som man trycker ned i handväskan inte, som de man brukar se att endel kändisar gör i Amirika. Tack och lov att man är en hund som får bo på landet. Och Kaizer tillägger att det är tur att han inte behöver bära hundkläder heller.


Beskåden, en hund och hans husse! Husse är till vänster i bild, om det blev oklart...

Veteransonen Mårten Holmqvist och lille Kaizer kom och hälsade på!  

Vi tar oss genast an Kaizer som vår maskot. Inget snack om saken.

Sauli har Lennu och vi har Kaizer!

💖 TACK till Göran Lillkåll, Håkan Vikström och paret Inger och Tor-Anders Nygård 💖

Min kompis Ole Fagernäs som var i Tunga sektionen 21:an som min pappa. Bara Ole kvar av det gänget numera. Vi hittade Holmqvists gamla keyboard i en skrubb. Det var en lämplig famnmodell och fyllde sitt syfte bra denna dag. Förresten, att jag är starkt besläktad med apsläktet ser vi ju tydligt här om vi betraktar mina armar. Hur långa är de egentligen? 

Må så gott! 💕

Kram, Lotta & Veteransångarna