Hur mycket borde jag ha sparat ihop för att klara av vardagen när jag är gammal?

Måste jag ha sparat pengar för att kunna bli omhändertagen då jag en dag räknas som åldring och inte klarar av att bo ensam hemma? Tänk om jag inte har några ihopsparade slantar då heller? Får jag bo ute bland soporna eller hitta en håla likt Huhta Ottos grotta nånstans då? Finns det nåt alternativ?

Måste jag faktiskt ängslas redan nu?

Om man skulle gå omkring och ha denna tanke i huvudet varje dag medan man är någotsånär mitt i livet, eller ve och fasa inplantera den i betydligt yngre år, så skulle man inte ha mycket att glädjas över i livet. Så uselt är det.

Blir det månne vanligare att fler och fler fasar över tanken på sin ålderdom? Det finns en brist på genuin medmänsklighet, sånt som är humant och enkelt jordnära.

Jag försökte leta lite siffror för att få mera grepp om hur stora summor det rör sig om. Det var sannerligen inte lite. På nåt ställe var det frågan om 35000-60000€ ÅRLIGEN! Tror inte det är många som får skrapat ihop såna summor ens på en livstid.

Vad är det som kostar egentligen? Och hur kan det vara så dyrt?

I Kronoby var beloppet kring 1500 per månad för att bo på effektiverat boende på Sandbo år 2015. Det året var min pappa där så mina erfarenheter är från den tiden.

MEN vad kostar det då jag är gammal ifall utvecklingen fortsätter som den gör nu? Endel privata boenden har en månadsavgift kring 3800 - 5000€ redan nu. Jag vet inte vad ni tycker men för mig är de siffrorna horribla. Det är såna summor som en stor del av Finlands befolkning aldrig kommer att uppnå i månadslön och jag kan inte tro att såna pensionsbelopp är alldeles vanliga. Det är inte ens vanligt att en pension är över 1000 lappen. Så, är det inte nånting som är fel nånstans då? Vad kan det vara som kostar så mycket?

Om jag i min ungdom fick ett belopp på 3500€ så skulle jag kunna göra en resa under ett par månaders tid innehållande alla möjliga behandlingar för att inte tala om den mat och de drycker som skulle ingå i priset och ännu till inklusive flygresor och transfer mellan olika länder. Nu skall en människa nånstans betala samma summa för att ligga i sängen en månad och i bästa fall bli svängd på respektive sida två gånger om dagen. WC besöket lär ske i sängen och själva pappret torde inbesparas.

VAD ÄR DET SOM ÄR FEL? VA ERE SOM ER Å SKÅFFT?

Vem är det som kommer fram till dessa siffror? Eftersom de är skyhöga redan från början så hittar jag inget annat svar än att de som gör upp dessa tariffer är kostymsklädda och saknar hum om verkliga livet där arbete faktiskt är detsamma som kroppsarbete. Fysiskt tungt arbete där det känns att man gör nåt. Nu får flertalet av de som sitter i toppen av dessa näringskedjor sjukledigt för att de tänkt för mycket. Japp! Det har bara andra benämningar.

Förresten om det fanns vårdbolag som fakturerar 15€ per månad för byte av wc-pappersrullar osv så är det kanske inte underligt att det mesta kostar. Är ganska säker på att påtåren kostar extra i de hemmen också.

Vi kan leka med lite siffror och åldrar. Ta det härliga Fpa till exempel: Ett allmänt belopp man får som arbetslös är 600€. Den summan ska räcka till hyra, mat, telefon, el,vatten och andra boendekostnader. Då man har rätt att få arbetslöshetsersättning är man ännu i rätt viril ålder och skulle kunna göra vad som helst, varsomhelst, hursomhelst.

Men, sen när man är gammal och i värsta fall inte kan röra sig eller göra något annat än att ligga har vi en medvetenhet redan nu att en yngre generation bestämt att man får lämna med 160€ per månad.

Vi vet alltså redan nu att 160€ får man sprätta iväg vart man vill och OM man kan. Men man kanske inte kan lyfta ett enda jävla finger? Vad gör man med tankarna i tillvaron då? Hur tänker jag i den stunden då jag är medveten om detta elände redan i unga år? Summar är förresten 114€ nu, men planen är att höja den till hela etthundrasextio euro.

Kanske bäst att skriva ett brev, rulla ihop det så smått jag kan och hänga det i en kapsel runt halsen för att de som då tiden är inne ska kunna läsa följande:

Hej!

Ifall Ni nu läser dessa rader är det tyvärr så att jag inte längre är i det tillstånd som kallas mitt sinnes fulla bruk. Jag skulle säkert inte godkänna faktum själv men jag är helt enkelt gammal och senil. Rentav dement! Askorkad och för trög för att fatta hur man tar hand om sig själv, änvärre hur man betalar räkningar eller kommer ihåg att äta.

Det betyder att ni borde se till att jag kilar vidare. Enklast och bäst, kanske snabbast också vore att ni för mig högst upp i vattentornet, låter mig ledas längst ut på en planka och sen helt enkelt skakar plankan lite grann så jag tappar balansen och får flyga på riktigt en sista gång. Eller så tar jag helt resolut själv ett skutt rakt ned i ättestupan. Detta för att inte bli till en belastning åt varken familj eller ett helt samhälle till last.

Kvarlevorna kan ni samla ihop i en säck, köra ut mot sjösidan till och gräva ner i lämplig terräng i nåt skogsparti. Dock inte mot Jeppishållet och ej heller på gränsen till Kokkola. Helst nånstans på Björnholmen där vi hade sommarstuga då jag var ung, så att jag ifall jag vore vid liv kunde se kvällssolen gå ned i det oerhört vackra vattnet... 

Jååneee....