Ett års jubileum!

Denhär bloggsidan har funnits i ETT år nu! Hipp hipp HURRI!

Vad kan man jubla med för tankar månne?

Mycket har det blivit dillat under året, men just idag tar jag fram helt vanliga glimtar från veckan som gått. Antalet inlägg blir ännu flera om man räknar tillgodo de vi klämde ut på Better Days Julkalender också.  Följde ni med BDkalendern? Där hittar ni till exempel:

LUCKA 23 - om sorg som förbyts i kärlek

Faktumet att åren bara går fortare och fortare ju äldre man blir, som pappa brukade säga till mig: - Ta vara på tiden med dina pojkar, för sen när de blir i tonåren så ser du inte skymten av dem mera...

Let´s see: Stora bocken Bruse har flyttat ihop med sin flickvän, Mellanbocken är myndig och skriver studenten och Lilla bocken Bruse fyller 15 i slutet av maj och i samma månad blir han konfirmerad och med detta även torr bakom öronen som man sa förr. Skriftskoltiden innebar ett kliv upp från barndomen och in i ungdomstiden som är så nära vuxenskap. I vilken ålder ska man förresten klassificera sig som vuxen? Tja, jag väntar än! Tror att den tiden för min del är nångång kring 70. Så, misströsta icke! Det finns hopp för de flesta.

Jag har checkat bakom mina öron och det dammar - NOT!

På selfien ovan skymtar en av mina kreativa hörnor, den med datorn kopplad till en Clavinova. Bakom min rygg står mitt riktiga instrument, det akustiska pianot. Drömmen är att kunna bänka mig vid en flygel, en vacker dag. När det finns flera kreativa oaser i huset, även i samma rum så är det behändigt att promenera mellan dem så man får sträckt på benen mellan verserna, bildligt talat. En och annan vers blev det också  under en dag i veckan. Försökte kläcka fina idéer till filmmusikteman och det blev sju stycken. Blir så då man är igång och låter intuitionen styra. Dagen efter lyssnar jag igenom det jag och mina osynliga vänner åstadkommit och så brukar jag vanligtvis ha en favorit som jag börjar jobba med på riktigt. Ibland är låten, eller i alla fall melodin, helt klar redan redan i intuitiva skedet.

Förresten! Grönt är behagligt för ögonen! Varsågoda! Bara att drömma sig bort till våren och sommaren som lurar bakom...

Fotot är från Hospitalskyrkans baksida. Kanske den vy som de inhägnade hjonen hade?

Det är intressant att fånga upp det som flödar i stunden. Och just de kombinationerna av toner man har i stunden kommer aldrig igen. Så, om man inte tagit tillvara på dem då, så är det adios med en symfoni.

I onsdags var jag rentav huslig! Ovanligt huslig, till och med om jag citerar grannen. Har i ett par dagar fått värdefull hjälp med att få bort de stora granarna som föll under stormens framfart och då man får arbetshjälp ska man ALLTID bjuda på mat. Även om ingen har bett om mat så ska man laga det. Det finns inpräntat i min visdomsbok sen äldre generationer. Vad blev det då? - Jo, lasagne. Lasagne är bra byggmat. Rejält och gott med mycket ost, grädde och smör i bechamelsåsen, förstås. Inget margarin eller olja inte. Real stuff! Äkta fett!

Lasagnen i bakgrunden och närmast en riktigt fräsch och god sallad med inhemsk kinakål, utländska persikobitar, uthemska torkade tranbär och likaledes valnötter. Slurvesnask!

Kan ni tänka er? Förutom detta i matväg så gräddade jag ett stort bröd också. Helt otroligt!

Månne vi ska ta fram febertermometern och kolla om den skjuter i höjden av värmegrader. Brödet blev stort och liknade en gummiaktig pruttkudde. Ni vet, dedär bruna kuddarna man ska sätta sig på och just i den stunden man sätter sig ned så väsnas kudden och avger luftiga ljudkaskader beroende på hur hårt eller försiktigt man sätter sig på hela härligheten.

Beskåden mitt pruttkuddebröd!

Som ni ser så är smörpaketet rätt litet i jämförelse med min skapelse.

Man kan också tycka att hela brödet liknar ett inre organ från en större varelse. Nå, rätt gott blev det i alla fall. Knaprig yta och mjukt inuti. Degen var en kalljäst variant som skulle vistas i kylskåpet en natt. Jag hade den i två nätter, eftersom tidtabellen ibland spricker eller så glömmer man helt enkelt bort det hela.

Efter två dygn i kylen så doftade det jäst ur bunken som en sats vin och det hela sökte sig nästan ut ur bunken.

Ikväll är det jubiléumsfest i Ådalens skola. Inte för att fira min blogg utan Krombis 50 år. Få se om tidsramarna håller för festtalarna, jag ska sitta och visa time-out för säkerhets skull. Särskilt nyfiken är jag på hur jubiléumsbakelserna smakar.

TACK du som följt med på tidsresan! 💝

Vi ångar väl vidare i lagom takt. Ha en fin helg!

Kramelikram, Lotta 😃