Gamla foton, vykort, traditioner...

Å vad jag kan älska att hitta bortglömda skatter och sen att sitta och betrakta dem. Siis - riktigt gamla foton! Från den tiden då foton var rejäla, ofta svartvita, men ibland också ovanligt färggranna. Från en tid då människorna fotade sig av andra anledningar än vi gör nu i vår tid. Från en tid då vi inte hade så bråttom att förstöra miljö och omgivning på faunans, florans och vår egen och våra barns bekostnad.

Ett mycket gammalt fotoalbum. Troligtvis från Bjärkböndren där min pappa växte upp hos sin mormor Edla för att hans egna föräldrar dog då han var liten. Edla och Hans Leander hade tolv barn själv, så pappa blev barn nummer 13. Passande titel på boken!

I albumen hittas knappast många selfies heller, eller foton av dagens matportioner, odiskade fat och saliga röror eller grimaserande ansikten och ankliknande plutande läppar i elefantstorlek.

Vad vi ser är istället traditioner. Familjehändelser från vardag och fest. Bruksföremål. Transportmedel och klädstilar. Arbetsmoment som inte längre finns eller behövs. Andra livsstilar...andra dofter och ljudmiljöer.

Tyvärr så är de flesta foton varken signerade eller riktvisande. Man får gissa och lägga ut dem och se om nån känner igen nån eller nåt.

Dessa herrar är fotade i Seattle, enligt stämpeln på fotot. Vad månne de skulle berätta för oss om  vi förmådde lyssna?

Här, ett vackert vykort föreställande ett brudpar från Wörå anno förriveeden. Slutet på 1800 talet skulle jag tro.

Vilken detaljrikedom, vilket ekipage! Dock kan man spekulera i huruvida lyckligt äktenskapet ser ut att vara. Det känns spännande och tankarna är säkert all over the place för bägge. Citatet som prins Daniel hävde ur sig då han och Victoria blev föräldrar för första gången passar in även här.

Ett stiligt brudpar från Wörå. Undrar hur tankegången gick?

Hon: - Vad fort den kom, dagen då jag ska flytta hemifrån, ihop med en man och bli husmor i ett hus. Klarar jag av det? Oj hjälp! Hur ska det kännas att lägga sig bredvid honom? Hoppas han inte kommer alltför nära med en gång! Jag som aldrig ens sett en karl i bara luckbyxorna...

Han: - Vilket stort ansvar jag får nu. Att försöka ta hand om min fru och kanske småningom även bli far till ett barn. Tänk om vi inte klarar oss? Tänk om jag inte klarar av att hålla oss vid liv...? Tänk om skörden....

Hon: - Denhär kronan är verkligen tung! Jag vet heller inte ens om jag kommer att klara en timme till med detta livsstycke som är alldeles för spänt runt mina lungor! Jag får snart inget syre!

Han: - Vore bra att få fara hem nu. Hoppas gästerna förstår att fara iväg fort också, så vi får vara i fred. Jag har förresten många sysslor att ta tag i ännu denna kväll. Hmm..månne Rosa har ställt till att börja kalva medan vi sitter här och inget gör? 


Sånt denna dag....

Lotta 😏