Kalas med de bästa av vänner - Veteransångarna!

Idag fick vi träffas och umgås på ett glatt och gemytligt sätt hemma hos Margareta och Håkan Vikström i Hopsala. Håkan är ordförande för Norra Svenska Österbottens Veteranförening och han har fyllt 80 år och det enda kalaset han och Margareta ställde till var för detta gäng - Veteransångarna.

Håkan tyckte själv att det inte var mer än rätt att bjuda tillbaka då han fått vara med och fira alla 90 - årsdagar, så nu var det dags för skaran att bänka sig runt bordet i den mysiga drängstugan som stått som uthus intill Hopsala byagård.

Här är vi samlade i den mysiga drängstugan. Håkan berättar om nåt som var så stort så
armarna nästan inte räckte till. Vad det var må vara osagt. Vi skrattade stundom hejdlöst och återengång blev man påmind hur viktigt det är med ett innehållsrikt liv även på ålderns höst. Jag gör mitt bästa för åtminstone detta gäng.

Det vackra bordet, som var matbord i skolan i Hopsala på den tiden har förresten hädangångne sångarbroder Fredrik Vibäck snickrat till nya korsben på, istället för de som förstördes för länge sen. Margareta har sen snyggat upp resten. Visst är det fint? Och så kändes det ju extra gott att Fredrik var med oss på detta sätt.


Runt samma bord som vi satt idag har det suttit skolelever sen 1930-talet. Efter att bordet tjänat sitt i skolan som matbord har det även tjänat flinka fingrar vid lampfabriken Finn-Strong där man tillverkade kristallkronor. Brita Holmqvist som var med i dag berättade att hon jobbat där i sju år. Idag är bordet ett fint festbord som man fortsättningsvis samlas vid. Tänk så många historier detta bord fått lyssna till.

Vid det gamla matbordet i drängstugan fick vi lyssna till många berättelser.

Idag så fick vi bland annat höra följande anekdot från skoltiden i Tärjä berättad av Bror Kaitajärvi:

Hä va undä ha tidn tå ja va i skola. Kaväri männ hadd koddona å ein gang var a bort från skola. Tå saan tå lärarn fråga vafö a va bort, så svara a et a hadd viri mä åxn ti koddo:

- Nå kunde int din far sköta saken, sa lärarinnan.
- Nääää, sa poitsi. Hä måsta jo vaa ekta pyllä!

(för de som undrar vad det betyder så kan vi upplysa er om att det alltså inte räckte med faderns utrustning)

Detta ger en sund tanke till oss alla. Livet stannar ju inte upp fast man blir över nittio år! Humorn förändras inte, tankarna är förhoppningsvis lika fria som tidigare. Det gäller att komma ihåg att inuti alla kroppshyddor och skapelser, de som omgivningen tycker är gamla enligt siffror och levnadstid, så bor det ändå en ung själ där inuti. Man är så gammal som man känner sig.

Vi hade en liten sångstund i byagården också och med tanke på hur alla kände sig hesa och sålänge sen det var nån som tagit en ton så gick det väldigt bra! Nästa vecka ska vi försöka få till ett besök i Terjärv på vårdcentret.
FOTO: Sture Nyblom

Det serverades äkta tårta med jordgubbar, hallon och vindruvor. Precis sådär som alla mammor dekorerade gräddtårtorna förr i tiden. Med sånt man hade hemma. Det var så otroligt GOTT! Och inte lämnade vi mycket heller. Sen åt vi dadeltårta också. Och småbröd. Och kaffe med äkta grädde.

Margaretas GODA gräddtårta som smälte i munnen!

Tiden är ibland så svår att greppa.
Man ser förändringar.
Man känner förändringar.
Endel räknar julgranar, likt stilen hur många julgranar man fått se och hur många man har kvar.

Sååå mysigt och stämningsfullt.

Vad du än gör med din tid, se till att inte trycka ned den med alltför tunga tankar som drar och sprider negativ energi. Ju mera man får skratta och sjunga, desto lättare blir stämningen och desto mera glädje sprids det runtomkring oss. Energierna hålls ljusa och det blir helt enkelt mycket lättare att bara vara och hålla humöret uppe. Att fylla livet med innehåll och verkligen leva. NU.

TACK ALLA som var med idag! 💗

kram,
Lotta