Ju flere glada kockar desto godare soppa!

Glad, gladare - GLADAST!

Visst blir själv glad av såhär glada ansikten på människor utrustade med bubblande humor och som till på köpet tycker om sina arbeten. Ett arbete som inte känns som en börda utan snarare som en livsuppgift, nåt som ger mening och fyller syften.

Som extra bonus så blir andra människor glada av det välutförda arbetet. Jag menar vem gillar inte mat? Eller bakelser för den delen? 

Denna omtyckta trio ser till att vi smörjer kråset och mår som prinsar o prinsessor!
Från vänster: Johannes, Johanna och Mika.

Tycker faktiskt att vi alla klarade det bra! Inte var det någon som fick värmeslag heller. Getingar fanns det gott om också.

Folk var glada och umgicks, hade varmt men utan att klaga. Trubaduren med den stora rösten, Filip Järvenpää underhöll mellan snacket och hela dagen avslutades med dans till tonerna av populära Guns Rosor. Fastän hettan gjorde sig påtaglig så var det alldeles fullt på dansgolvet. Vilka medryckande lirare! 😍

Einar Holmbäck, Joel Åman och Robin Granqvist från bandet Guns Rosor tar igen sig inför dagens spelning i Forsby, ett ställe som för dem är välbekant. Såg på väggen backstage att de äntrat scenen där redan år 2015. Den som är riktigt idel öga kan se fotografen i bild också.

Festtalaren var själv programledare för den månghundradehövdade skaran och man fick lyssna på intressanta diskussioner och intervjuer ledda av populäre Kaj Kunnas, känd sportkommentator. En riktigt trevlig prick visade det sig. Vad och vem han intervjuade får ni fråga dem som satt i publiken om. Jag höll ju till i köksregionen. Hann dock höra Kunnas avlsutningsfras som löd att vi ska försöka bibehålla vår optimistism hur illa det än må vara. Ett bra råd.

Kaj Kunnas visar tummen upp tillsammans med Patrick Ragnäs från SPF. Festen kan börja!

Vad var det för nåt jag var på egentligen? Nå, det var Pensionärsförbundet SPF´s sommardag som gick idag av stapeln i Forsby.  Lite yngre än veteranträffarna så jag håller sakta men säkert på att närma mig min egen generation. Dock har jag svårt att tro att jag landar precis där. Har på känn att det far iväg ända till dagisnivå. Fast det har det ju gjort redan då jag tänker efter....

Får nog finna mig i att vara lite överallt men inte höra hemma någonstans förutom i nån stilla skogsglänta intill nåt vatten.

Forsby på toppen! Upp med händerna alla som varit där för några decennier sedan. Jag noterade nämligen att det på ena väggen där i paviljongen fanns lite historik och år 1984 kunde man lyssna och se både Kavråla Gnäggkvist och de trippande bröderna med guldskorna som brölade: Diggiloodiggiley himlen öppnade sig!!! Har beskådat Pernilla Wahlgren och bröderna Ingrosso där också när det begav sig.Där i Fåssbyin. Klart man var där då! Ha ha.... Var du? 

Många många många....

Sånt kan man också ha för sig, en helt vanlig onsdag, den första dagen i augusti.

MEN - Imorgon ska jag äntligen få träffa mina kära Veteransångare! Äntligen! Det har varit alltför länge sen jag träffat mina kompisar sist. Berättar mera om det efteråt.

Ha det gott!

Lotta