Idag är det sista gången jag....

Brukar du tänka så? 

Det var absolut sista gången jag åt såhär många churros...
Att det är sista gången som du gör en sak? 
Det är egentligen både skrämmande och utvecklande samtidigt. Endel saker är inte roliga att upptäcka att de är just sista gången som man gör. Ibland kan det vara så att man inte vet att det är sista gången förrän man upptäcker faktumet efteråt.

Då det gäller avsked, så är det efterhand man kommer på tanken att nu var det sista gången jag hörde en kär persons skratt, eller sista gången jag höll någons hand.

När det var sista gången jag ammade mitt barn

Sista gången jag såg liv i pappas blick

Sista gången jag satt på ett föräldramöte i lågstadiet. 

Sista gången jag hörde mammas ord och smekte hennes panna 

Sista gången jag köpte Snåres bröd från själva affären. 

Sista gången jag fick göra en häftig frisyr till min systerson Kim. Han lånade även mitt bälte och så for han. Det var sista gången jag såg honom vid liv. 


Listan kan göras hur lång som helst. 
Men man kan ju svänga på det hela också:

Jag fick lägga mitt huvud mot hans, sitta nära intill och även göra honom iordning för den sista resan. Hade han månne bestämt sig redan innan han for? såna frågor får man aldrig svar på...

...eller andra saker som det var första gången,
saker som: 
första gången jag fick hjälp av kära vänner som bakade och ställde till med fest...

första gången jag körde en bil själv
 Första dagen på allra första sommarjobbet
första gången jag kysste ett par manliga läppar
 Första gången jag fick simma i ett varmt hav 
första gången jag fick napp 
 Första gången jag fick vara på en arbetsintervju 
första gången jag höll ett offentligt tal
 Första gångerna jag höll mina nyfödda barn i min famn

Vilka gånger kommer man ihåg mest? Vilka är de stunder som man med säkerhet kommer att bevara längst inne i sitt hjärta? Är det de första eller de sista gångerna av något?

Hur är det inom dig? 
Vilka händelser är och blir dina framtida minnen? Kommer du ihåg vilket som är ditt tidigaste minne?

Mitt tidigaste, som jag kommer ihåg nu, är från då jag i två årsåldern står på en liten pall för att nå upp till mormors sjukbädd vid sjukhuset. Enda minnet jag har av mormor.

Vad du än gör om än det är första eller sista gången, så ta till dig stunden. Den kanske blir ett varmt framtida minne...

kram, Lotta 💗


Kommentarer

  1. Jag aktar mig för att använda orden "sista gången". Det låter så ödesdigert och är sällan något positivt.., utan ofta sorgligt. Mitt första minne som jag med säkerhet kan datera år också sorgligt..
    Jag minns min lillebror, som blev bara 6 dagar gammal. Det var något fel på honom, så han dog. Han var född i december 1940. Då var jag 4 år. (Jag minns nog andra saker också, kanske ännu längre tillbaks i tiden men jag kan inte datera dem)..

    SvaraRadera
  2. Tack för ditt tidiga ledsamma minne. Många som har ett änglasyskon. Berikande. på sitt sätt, om än ogreppbart emellanåt... Det ljusa kan vi lättare hålla kvar. Kanske vi kan låta det sista få en lite ljusare ton, trots det ödesdigra.... Ha det gott!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg