Apropå MENS o sånt!

Apropå varför jag inte simmade ifjol är nog inte bara på grund av vädret. Det var nåt kroppsligt också om jag kommer ihåg rätt. Jag var ju med spiral då, ända tills den sa tack och adjö och försvann ur mig. Tack och lov måste jag säga. Har inte preparerat mig på nåt sätt efter att spiralen tog farväl, trots att jag fick ett p-preparat av min gynekolog. Jag kände att min kropp behöver få vila och hämta sig från alla strapatser den varit med om, så jag lyssnade på signalerna och äter därmed inget preventivmedel alls. Har lagt allt i Universums händer. Så får vi se då om det blir jungfrufödsel även mot 55 årsåldern...!

Nä, men faktiskt. Jag skulle aldrig dorva in en spiral igen! Inte ta nåt annat heller. Jag är helt och hållet urled på att kvinnan alltid är den som ska prepareras. Kvinnokroppen får agera försöksdjur och ingen tycker att det är konstigt. Tvärtom! Det är så det alltid varit och faktumet tycks få fortgå. Kan man inte protestera bara? STOPP! No more!

Jag tycker det är männens tur nu! Faktiskt! Har skrivit om detta i ett tidigare inlägg. Det är dags att ta fram preparat som ska ätas av männen, endera som plåster, nåt finns väl redan?.. eller nåt som ska tryckas upp i pittarna som ska förhindra oönskade graviditeter. Varför ska de hållas fertila sålänge som möjligt? Ja ja, säger nån. För att kunna sätta igång liv om så skulle behövas. Livsgaranti. Men om kvinnokropparna ger upp och inte orkar?

En kvinnokropp genomgår alldeles tillräckligt ändå genom allt vad en fertilitetsprocess, graviditet och sen själva förlossningen, eller flera innebär. För att inte tala om alla skönhetsideal. Mamma Gurka.

Ta fram ett preparat skapat på artificiell väg och se hur många män som fakteligen börjar använda det? Vad tror ni?Hur många år skulle det ta? Svininfluensavaccin fick man fram inom samma år som den kom. Hur fan det nu var möjligt...?

Jag tycker även att alla menstruationsskydd borde vara så gott som gratis! Finns ingen motsvarande killpryl som kostar. Och om nu nån motsätter sig så låt raklödder gå för halvassit då, så må det vara hänt...

Att ha mens kan i värsta fall vara en månatligen återkommande plåga som pågår i åratal. Förresten, vid senaste gynbesök kalkylerade den manlige gynekologen högt och konstaterade i samma svep att kvinnor i allmänhet blöder 5 år av sina liv. ”Hur överlever ni”, tillade han. Jaa-a, det är sannerligen ett helt under bara det!

För endel är det inga besvärligheter alls med i bilden, men för andra kan det vara en sak som påverkar precis ALLT varje månad. Varje timme i en vardag, arbete, fest och resor i synnerhet. När pricka in en mensfri resa om kroppen läcker när den vill? Det går inte. Man får bara anpassa sig och ta stunden som den är. Carpe Diem säger nån. Kyss röven, säger jag.

Eftersom kvinnokroppen dessutom förändras i synnerhet hormonellt så vore det önskvärt att det fanns en högre förståelse och att man faktiskt talar om detta som den helt naturliga sak det är. Mensen är oundviklig. Det är en del av att vara kvinna och kommer oberoende om man vill eller inte.

Egentligen är den så kallade blöjperioden lång för oss kvinnor, om ni tänker efter. Den börjar redan i späd ålder från 0 år pågår till 2 års åldern men sen får vi vara fria från dem fram till tonåren. Sen i vuxen ålder fortsätter det för en del fram till livets höst. Nå, det är väl att ta i, men kanske ändå inte?

Jag menar om man ser på sin kropp att det börjat slappa på utsidan, hur tror ni det då står till på insidan? Inte har man direkt kroppsligt innegym om man inte bjuder till själv.

För en del är hosta och nysningar = skvätt i brallan så man har per automatik utrustat sig med nåt trosskydd innan i förebyggande syfte.

Endel män klagar över att de inte fick skakat ur allt ur snoppen vid pisstunden ute vid diket. Men hallååå??? Vad är några droppar jämfört med en hel skvätt?

Nä hörni, det är dags att lyfta fram allt på bordet och sluta hyssja. Kvinnor har det tuffare och gnäller mindre, fastän det borde få vara tvärtom. Nu kanske nån tycker att detta är väldigt orättvist skrivet, men tyvärr är detta rena fakta. Såhär är det faktiskt.

Rumpor och arslen i all ära...

Får mig att tänka på att det finns kvinnfolk ute i vår värld som frivilligt pumpar upp sina rövar till max för att behaga männen. Varför vilja maximera härligheten så mycket för andra? Kantänka mig att den processen dessutom är otroligt öm. Varför göra sig själv så illa? Man kanske inte får sitta på några månader. Så hur skiter man då? Stående eller genom en tratt?

Svårt att greppa att man frivilligt och dessutom betalar för att få ett arsle så stort att man inte kan sitta och dessutom får svårt att ta på sig ett par jeans. Än en gång: - Att riskera sin hälsa för att balsamera och pumpa upp ett par säteshalvor. För att inte tala om brösten och hysterin kring dem. Jösses Amalia! Vilka kroppsbyggen det finns? Ids inte tipsa om nåt här. Bara att söka sig fram till Youtube och klicka in nåt.

Tänk om alla istället kunde inse att en naturlig kropp är det vackraste som finns. Huvudsaken är att allt funkar. Samma gäller männens kroppsideal.

Till vems ära proppar nån i sig piller som tar fram ett par biceps som syns även fast man står bakom ett vattentorn? Nån som tycker det är sexigt? Och alla biverkningar av pillren sen. Eller en övertränad överkropp där nån glömt bort att träna benen? Kommer automatiskt att tänka på nån i stil med Grodan Boll som ser ut precis som det låter. En boll med ett par tandpetare till ben.

Låt kropparna vara naturliga! 

Stora eller små. Milsvida eller skrangliga. Tjocka eller smala. Atletiska eller robusta och hängiga. Platta eller mulliga. Låt allt bara få blomma ut i all sin naturliga prakt. Ingen är den andra lik och det är det som är så fantastiskt! Varje människa är ett unikum! Varje naturlig kropp är som en fager blomma med sin speciella doft, smak, färg och utseende.

Men för att återgå till mensen! Jag känner många som lidit av den genom ett helt fertilt liv och flera har berättat och på så sätt delat med sig av sina svårigheter kring perioden. Finns förstås de lyckostar som inte har nån blödning alls eller mycket lite. Lyckliga ni!

De som har haft väldiga blödningar har haft svårt att klara av det dagliga arbetet. Att storblöda sig igenom tre- fyra arbetsdagar är sannerligen inte lätt. Först är man rädd att det ska hinna blöda igenom kläder och allt, att minnsann se till att ha mörka kläder ifall det skulle vara en sån dag. Men det värsta är att man kan liksom inte stänga av det och bara ge upp. Man ska utföra sysslorna och sen ska man fortsätta därhemma efteråt om ingen hjälper en. Det kan nämligen vara så att man får byta binda varje timme.

Att vara mitt uppe i ett pianostycke på en skolavslutning och känna att hjälp om jag stiger upp nu så kommer det att vara fläckar både på pianopallen och på klänningen. Va fan är lite skäggväxt i ansiktet mot det? Skäggväxten märker nån knappt och inte heller bryr nån sig. Det ropar inte heller lika mycket som om man ser blod på en annans kläder.

Bära vita byxor? Aldrig! Åtminstone inte that time of month!

För en del är det värk med i bilden också. Mycket värk. Det kan värka både i huvud och kropp. Faktum är att det för vissa borde vara en helt acceptabel anledning att få stanna hemma EN dag i alla fall. Att blöda mycket och ha mycket värk är inte en bra kombination med att hålla uppe arbetstakten och ett gott humör på jobbet. Är man lärare då så är det bara att knipa igen och söka sig bakom pianot om det råkar finnas ett sånt och stå där tills det är rast alternativt ursäkta sig och rusa ut till toan en sväng. Eller om man är operationssköterska och assisterar vid en levertransplantation. Inte läge att säga att man måst på wc.

Vilobild för dina sinnen. Tankepaus!

För några år sen hade jag det riktigt jobbigt hormonellt och min kropp visste inte ut och in. Jag låg faktiskt en gång på duschgolvet och blödde och jag kände bokstavligt talat krafter och liv rinna ur mig. Det är kanske läge att åka in till akuten sa min vän lugnt och så blev jag skjutsad in. Mitt Hb var då 83. Då var jag verkligen som en trasa och fattade inte vad som hände mig. Till på köpet hade jag strax innan lagt en kastrull med gröt på kokplattan som jag i stunden helt glömde bort, så grötmassann brände sig fast i kastrullbottnen. Min kärleksvän var snäll nog att berätta om det hela det först dagen efter. Han ville bespara mig de känslorna, att jag lämnat en grötkastrull på plattan vind för våg. Omtänksamt.

Vad berodde dessa blödningar på? Ja, jag kan ju bara tala för mig själv. Det finns säkert flera anledningar. Jag, som alltid haft en regelbunden mens och inte alls riklig, sedan tonåren, fick rubbningar efter en lång stressperiod bestående av psykisk nedbrytning av mitt jag av en annan människa och därigenom fysiska men under några år i mitt vuxna liv, plus kombinationen olika spiraler. Detta alltså många år efter sista förlossningen. Det tog mig några år och lite till att få upp alla blodvärden och järnresurser igen. Jag är dock själv förvånad över att det tog relativt snabbt. Så, ett litet varningens finger för dig som har riklig mens och funderar på hormonspiral. Dedär undantagen som kan medföra större biverkningar finns på riktigt.

Nu utan allt, efter att ha lyssnat inåt, så är kroppen G L A D och J A G känner mig glad i min kroppshydda! Skål på he! 💖👍

Vad jag tog för järnpreparat? Ferroforte, (billigast på Prisma) drickbara varianten med vitaminer o järn var det som var bäst för mig. Järntabletterna ville inte min mage veta av. Men, sen åt jag persilja och broccoli, gröna bönor, ja allt som var grönt och så mycket vatten förstås. Livets vätska!

Tror att ingen orkar läsa mera nu. Själv är jag trött i ögonen, men det kändes ändå angeläget att få skriva av sig lite.

Ha det gott alla gudinnor och gudagossar!

Antar att vi snart hörs igen,

kram fr Lotta 💓