Fragment från en biltripp; del 1
Var ska man börja?
Har fått ha äran att medelst älskat sällskap intryckt i komfortabel Lincoln utforska delar av Svea Rike under de första veckorna i juli och det har varit en sinnenas resa på flera sätt. Så vackert det är i våra länder!
Jag älskar att ta av från de stora vägarna och välja mindre och bara följa känslan. Att sen upptäcka vad det var som kallade på en är alltid lika fint. Och - de små caféerna! Platserna som har tydliga spår av människorna som driver ställena. Väljer alltid såna framom de stora opersonliga kedjornas känslolösa oaser och smaklösa utbud.
För att börja från slutet så kan jag nämna att vi på hemvägen stannade till i vackra Sastamala och vek in till Café Garage. En gladlynt man som rastade sina hundar på gården kom fram och sa ett ögonblick bara och så fick vi en portion lokal MC historia, god skinkpaj och exklusivt bra service eftersom ägaren öppnade stället enkom för oss så att vi fick titta in, trots att det inte var öppettid ännu. Han medgav att en av orsakerna till detta var fordonet vi anlände i, så ibland har det vissa oanade fördelar.
Ägaren Reijo Penna, motorcykelfantast, bedriver kaféverksamheten sommartid. Reijo finns själv avbildad på en av garageväggarna bland alla erhållna prispokaler från sin aktiva körkarriär. Kaféet är öppet dagligen 11-18 hela sommaren. Om ni har vägarna förbi så stanna till här!
Man kan stanna på nåt ställe bara för att man ser en inbjudande åker, en smal och krokig väg, ett gammalt träd eller en stenig kulle. Vackra betande hästar. Gamla hus, en rostig bil. En människa.
Inga tidtabeller, bara sinnesstimulans. Om man har lyckan att i stunden dela upplevelserna av det vackra i sin enkelhet med ett annat ögonpar så är det en känsla som fyller på nåt i ens inre som aldrig kan mätas i guld eller silver.
Det blir även så småningom till underbara minnen som man kan tänka tillbaka på och glädjas av senare i livet.
Ett av våra delmål var bilträffen Summer Meet i Västerås, tillsammans med cirka 50000 andra människor och deras 10000 uppseendeväckande vrålåk. Jag har verkligen fått fylla på dosen av att andas in riktiga avgaser, brända och rökande bildäck, samt aromerna från hamburgerstånd och popuprestauranger.
En klar favorit blev mjukisglass med salt lakrits strössel. Tyvärr hann jag inte ta nån bild eftersom det var bråttom att äta i hettan. Kan bara säga som så att själva glasssmaken (många S där!) var mjukare och hade inte samma bismak som de jag ätit här. Själva strösslet var som bitar av apotekarsalmiak som säljs i små papperspåse häröver. Namm namm!
Rutten Kronoby - Åbo är dock sig lik. Inget omvälvande som hänt på den sträckan sen sist. Att köra ombord på färjan och att följande morgon komma ihåg var man har bilen är alltid lika spännande. Noshörning - 3D, typ. Sen helst vandra i rätt riktning från början.
Mitt resesällskap fick sig en promenad via soldäck, men det var ju i alla fall vackert väder.
Om ni är intresserade av vackra omgivningar, kulturarv, gamla hus, svunna tider, människor och deras historier så är ett tips att ta er till Hälsingland. Jag skriver mera om dessa fantastiska gårdar och om bilträffen och vår resa i kommande inlägg.
Håll utkik!
Världen är liten, konstaterades gång på gång. Fast egentligen så är det ju inte världen som är liten utan människorna i den som är kopplade till varandra på så många sätt. Känslan av att höra hemma nästan överallt är ingen ovanlighet.
Vem hade till exempel trott att jag i Fagersta på en födelsedagsträff skulle träffa två personer jag aldrig träffat tidigare eller ens visste om men vid närmare ingående samtal visade sig vara Kronobybor, varav en ännu till finns i samma släktgren som jag, eller faktumet att en 88-årig gentleman envist svarade "Björklund, Korsholm på min hälsning Björklund, Kronoby tills jag fattade att han också hette Björklund och varifrån han var hemma.
Man tar livet med sig dit man kommer, är en fras jag skapade för över trettio år sen och den är alltid lika aktuell.
Sommaren - må den fortsätta fram till jul!
På återskrivande!
Lotta 💟
Har fått ha äran att medelst älskat sällskap intryckt i komfortabel Lincoln utforska delar av Svea Rike under de första veckorna i juli och det har varit en sinnenas resa på flera sätt. Så vackert det är i våra länder!
Jag älskar att ta av från de stora vägarna och välja mindre och bara följa känslan. Att sen upptäcka vad det var som kallade på en är alltid lika fint. Och - de små caféerna! Platserna som har tydliga spår av människorna som driver ställena. Väljer alltid såna framom de stora opersonliga kedjornas känslolösa oaser och smaklösa utbud.
För att börja från slutet så kan jag nämna att vi på hemvägen stannade till i vackra Sastamala och vek in till Café Garage. En gladlynt man som rastade sina hundar på gården kom fram och sa ett ögonblick bara och så fick vi en portion lokal MC historia, god skinkpaj och exklusivt bra service eftersom ägaren öppnade stället enkom för oss så att vi fick titta in, trots att det inte var öppettid ännu. Han medgav att en av orsakerna till detta var fordonet vi anlände i, så ibland har det vissa oanade fördelar.
Ägaren Reijo Penna, motorcykelfantast, bedriver kaféverksamheten sommartid. Reijo finns själv avbildad på en av garageväggarna bland alla erhållna prispokaler från sin aktiva körkarriär. Kaféet är öppet dagligen 11-18 hela sommaren. Om ni har vägarna förbi så stanna till här!
 |
| Café Garage i Sastamala. |
 |
| Café Garage. Interiör i MC anda. Personliga saker, nåt som väcker nyfikenhet, nåt som triggar fantasin och som berättar. |
Allt smått berikar stunden och kryddar frihetskänslan.
Det blir även så småningom till underbara minnen som man kan tänka tillbaka på och glädjas av senare i livet.
 |
| Ett riktigt dollargrin skulle jag vilja påstå! |
Ett av våra delmål var bilträffen Summer Meet i Västerås, tillsammans med cirka 50000 andra människor och deras 10000 uppseendeväckande vrålåk. Jag har verkligen fått fylla på dosen av att andas in riktiga avgaser, brända och rökande bildäck, samt aromerna från hamburgerstånd och popuprestauranger.
En klar favorit blev mjukisglass med salt lakrits strössel. Tyvärr hann jag inte ta nån bild eftersom det var bråttom att äta i hettan. Kan bara säga som så att själva glasssmaken (många S där!) var mjukare och hade inte samma bismak som de jag ätit här. Själva strösslet var som bitar av apotekarsalmiak som säljs i små papperspåse häröver. Namm namm!
Rutten Kronoby - Åbo är dock sig lik. Inget omvälvande som hänt på den sträckan sen sist. Att köra ombord på färjan och att följande morgon komma ihåg var man har bilen är alltid lika spännande. Noshörning - 3D, typ. Sen helst vandra i rätt riktning från början.
Mitt resesällskap fick sig en promenad via soldäck, men det var ju i alla fall vackert väder.
Om ni är intresserade av vackra omgivningar, kulturarv, gamla hus, svunna tider, människor och deras historier så är ett tips att ta er till Hälsingland. Jag skriver mera om dessa fantastiska gårdar och om bilträffen och vår resa i kommande inlägg.
Håll utkik!
 |
| Hälsingegårdarna |
Världen är liten, konstaterades gång på gång. Fast egentligen så är det ju inte världen som är liten utan människorna i den som är kopplade till varandra på så många sätt. Känslan av att höra hemma nästan överallt är ingen ovanlighet.
Vem hade till exempel trott att jag i Fagersta på en födelsedagsträff skulle träffa två personer jag aldrig träffat tidigare eller ens visste om men vid närmare ingående samtal visade sig vara Kronobybor, varav en ännu till finns i samma släktgren som jag, eller faktumet att en 88-årig gentleman envist svarade "Björklund, Korsholm på min hälsning Björklund, Kronoby tills jag fattade att han också hette Björklund och varifrån han var hemma.
Man tar livet med sig dit man kommer, är en fras jag skapade för över trettio år sen och den är alltid lika aktuell.
Sommaren - må den fortsätta fram till jul!
På återskrivande!
Lotta 💟
Kommentarer
Skicka en kommentar