Juni - Välkommen!
Det närmar sig!
Nästa veckas lördag är det uruppförande på min Brobyggartrall som ska framföras på treförbundsfesten i Kampushallen i Karleby. Spännande! Ska själv stå och vifta! En hedersam uppgift att få ställa sig framför ett mångfasetterat instrument bestående av cirka hundra människor. Det blir många pipor det! Sen är det ju en stor stråkorkester + ett piano också. Den som kompar oss på pianot denna dag är min käre släkting, Director Musices Mikael Björklund. Känns gott och tryggt och framförallt väldigt roligt, som en liten familjesammankomst.
O ögon är en annan sång jag får glädjen att uppleva. Det är nejdens damkörer som framför den sången under ledning av Anna Jungner. Texten är skriven av Alex Fröjdö, en verkligt konstnärligt begåvad kronobykille som jag är glad att få samarbeta med! Mycket Kronoby denna kväll då även en sång av Kenth Granbacka uruppförs! Som en bonus på allt detta så dirigerar min första pianolärare och mentor Sven-Olof Ray alla medverkande, körer, stråkar, blåsare, rubbet i Karlebynejdens brudmarsch. Sååå pricken över i:et!
Vår nejd är en kulturmusikalisk vagga där generationer musicerat tillsammans och fört den rika traditionen vidare. Det finns körer och spelmän i varje by och gemenskapen är stor då man samlas för att musicera tillsammans.
Just Kronoby har alltid haft starka sångartraditioner och på 1920 talet så var Kronoby Sångkör till Helsingfors för att delta i sångfesten där. Min farfar och farmor var med i den kören och även tre av min farmors syskon. Min pappa har berättat för mig att kören var "för bra" för att få delta i själva tävlingen. Det passade sig helt enkelt inte att en kör från landet höll så hög nivå.
Jag tycker det känns gott att ha fått lite frön av alla dessa och jag önskar att jag hade fått höra min farfar Otto sjunga. Enligt pappa så hade han en sån otroligt vacker sångröst.
När jag nu ser på detta foto, som faktiskt finns på väggen som en tavla i Samlingshuset i Kronoby, så känns det rörande att se så många nära vara samlade genom sång. Det knyter sig av vördnad i mitt bröst att betrakta fotot.
I stunden kan jag nämligen förstå och inse att detta har varit väldigt viktigt förr, något som fört människor samman. Min uppgift nu är att försöka vara en lika god ambassadör för gemenskap, en brobyggare där den gemensamma nämnaren är musik som berör, gläder och för människor samman. En stark krydda och balsam för själen.
Det finns inget annat element än musik som kan göra så. Beröra ens innersta utan ord.
Nu knyts säcken ihop på en sångfest nästa hundra år framåt i tiden räknat från den stund då mina släktingar en gång var samlade. Förresten, om vi spinner vidare så är det ett underligt sammanträffande att längst uppe till höger på bilden så finns Gösta Fröjdö, dvs Alex släkting.
Musiken och sången lever vidare på sin egen resa genom tid och rum. Från en mun till en annan, från en inre röst via en penna till ett papper färdas den för att så småningom hållas i en annan människas hand långt senare i tiden. Eller så hittar en entusiast en text skriven för flera hundra år sen och ger den nytt liv och en ny dimension genom att ge en melodi till texten. När sen denna text även blir framförd av många människor så är allt sammanlänkat och på något sätt fullbordat.
Jag hoppas att även du ofta tar och ger dig tillfället att brista ut i sång tillsammans med de du har runtomkring dig. Sången eller lätet stärker dig, förlöser spänningar, tillför energier som gläder dig och låter dig känna och smaka på den urkraft som färdats ända sen den första människan tog sina första andetag här på jorden och i det som funnits och finns runtomkring oss och inuti oss.
Allt detta är så mycket större än vi någonsin kommer att kunna förstå. Jag hoppas att du tar den kraften tillvara och använder den så att den inte förblir otestad genom ett helt jordiskt liv, då du haft den alldeles gratis och av dig själv.
Önskar dig en fin helg med minnen och energier som börjar bubbla och vaknar till liv!
kram,
Lotta 💟
Nästa veckas lördag är det uruppförande på min Brobyggartrall som ska framföras på treförbundsfesten i Kampushallen i Karleby. Spännande! Ska själv stå och vifta! En hedersam uppgift att få ställa sig framför ett mångfasetterat instrument bestående av cirka hundra människor. Det blir många pipor det! Sen är det ju en stor stråkorkester + ett piano också. Den som kompar oss på pianot denna dag är min käre släkting, Director Musices Mikael Björklund. Känns gott och tryggt och framförallt väldigt roligt, som en liten familjesammankomst.
O ögon är en annan sång jag får glädjen att uppleva. Det är nejdens damkörer som framför den sången under ledning av Anna Jungner. Texten är skriven av Alex Fröjdö, en verkligt konstnärligt begåvad kronobykille som jag är glad att få samarbeta med! Mycket Kronoby denna kväll då även en sång av Kenth Granbacka uruppförs! Som en bonus på allt detta så dirigerar min första pianolärare och mentor Sven-Olof Ray alla medverkande, körer, stråkar, blåsare, rubbet i Karlebynejdens brudmarsch. Sååå pricken över i:et!
Vår nejd är en kulturmusikalisk vagga där generationer musicerat tillsammans och fört den rika traditionen vidare. Det finns körer och spelmän i varje by och gemenskapen är stor då man samlas för att musicera tillsammans.
Just Kronoby har alltid haft starka sångartraditioner och på 1920 talet så var Kronoby Sångkör till Helsingfors för att delta i sångfesten där. Min farfar och farmor var med i den kören och även tre av min farmors syskon. Min pappa har berättat för mig att kören var "för bra" för att få delta i själva tävlingen. Det passade sig helt enkelt inte att en kör från landet höll så hög nivå.
 |
| Inringat med gult är min farmor o farfar: Emma och Otto. Inringade i blått är Emmas syskon Anni (nere th), Signe (i mitten), samt Johannes. |
Jag tycker det känns gott att ha fått lite frön av alla dessa och jag önskar att jag hade fått höra min farfar Otto sjunga. Enligt pappa så hade han en sån otroligt vacker sångröst.
När jag nu ser på detta foto, som faktiskt finns på väggen som en tavla i Samlingshuset i Kronoby, så känns det rörande att se så många nära vara samlade genom sång. Det knyter sig av vördnad i mitt bröst att betrakta fotot.
I stunden kan jag nämligen förstå och inse att detta har varit väldigt viktigt förr, något som fört människor samman. Min uppgift nu är att försöka vara en lika god ambassadör för gemenskap, en brobyggare där den gemensamma nämnaren är musik som berör, gläder och för människor samman. En stark krydda och balsam för själen.
Det finns inget annat element än musik som kan göra så. Beröra ens innersta utan ord.
Nu knyts säcken ihop på en sångfest nästa hundra år framåt i tiden räknat från den stund då mina släktingar en gång var samlade. Förresten, om vi spinner vidare så är det ett underligt sammanträffande att längst uppe till höger på bilden så finns Gösta Fröjdö, dvs Alex släkting.
Musiken och sången lever vidare på sin egen resa genom tid och rum. Från en mun till en annan, från en inre röst via en penna till ett papper färdas den för att så småningom hållas i en annan människas hand långt senare i tiden. Eller så hittar en entusiast en text skriven för flera hundra år sen och ger den nytt liv och en ny dimension genom att ge en melodi till texten. När sen denna text även blir framförd av många människor så är allt sammanlänkat och på något sätt fullbordat.
Jag hoppas att även du ofta tar och ger dig tillfället att brista ut i sång tillsammans med de du har runtomkring dig. Sången eller lätet stärker dig, förlöser spänningar, tillför energier som gläder dig och låter dig känna och smaka på den urkraft som färdats ända sen den första människan tog sina första andetag här på jorden och i det som funnits och finns runtomkring oss och inuti oss.
Allt detta är så mycket större än vi någonsin kommer att kunna förstå. Jag hoppas att du tar den kraften tillvara och använder den så att den inte förblir otestad genom ett helt jordiskt liv, då du haft den alldeles gratis och av dig själv.
Önskar dig en fin helg med minnen och energier som börjar bubbla och vaknar till liv!
kram,
Lotta 💟
Håller helt med. Men du var rolig,när du skrev sången eller LÄTET. Ibland är det ju så men det är känslan som räknas.. Apropå sångröst, så sjöng min morfar, Leander Hästö, för mig en gång. Jag hade en bandspelare med mig och bandade sången "Efter balen". För att vara ca 75 år hade han en klar och ren och stark stämma. Men som det är med tekniska prylar.De blir föråldrade och bandet är tyvärr förstört.. Men jag kan ännu höra hans röst i mitt inre öra..
SvaraRadera:) Ja man önskar att det skulle gå att få lyssna till de röster som tystnat, de man minns och de man aldrig hört. . Nån slag bandupptagning ur dimensionerna, kanske? Anyone?
Radera