En Proud Pridestund med Regnbågsmänniskor!

Fick dela en fin upplevelse igår!

Visst är den fin? Är så glaaad över dessa mattor som är så talande vackra och rentav i tiden!
De tomma bordsbenen intill och runt den är som ett plock ur vårt samhälle. Ingen vågar riktigt, fastän alla skulle vilja!

Min kärleksvän föreslog i nåt skede att vi tar och kör in till Kokkola och vandrar med och för dem som endel i heterogensamhället blundar och kisar med ögonen för.  Jag var genast med på noterna!

Frågan som nu efteråt dyker upp är vilken eller vilka människogrupper som är de mest normala, egentligen? 

Väl framme med bilen parkerad strax intill Västra parken kliver vi ut och får höra av en ordningskvinna att vi nästan gled över hennes tår då vi klämde oss in i den enda lediga parkeringsrutan intill gräsmattskanten och övergångsstället. Detta säger hon dock med ett skratt och berättar vidare att vi hinner precis. Bara att gå och söka sig en plats i det långa ledet av människor.

Vilken nyansprakt och vilken samlad och sansad glädje som pyr omkring i luften. Här finns barn, unga, äldre, med eller utan sexuella läggningar, anhöriga, representanter, endel präster, vanliga arbetare, lättklädda och påpälsade. Du och jag!👫 👬 👭

När jag stod där bland alla härliga människor, vars enda, viktigaste och mest meningsfyllda ord i tillvaron är kärlek, så fylldes mina ögon flera gånger av tårar.

All denna färg är som ett välkommet inlägg i vår annars lätt grå och tråkiga människohav. Ungefär som när man betraktar en blomsteräng. Vad vore en äng utan blommor eller en hel värld utan färger? Så klart om man aldrig sett nåt annat än svart och vitt så är ett hav av färger nåt som bländar en och gör att man får svårt att titta. Man blir säkert rädd också. Vill att inget ska få förändras eller blandas om.  Rädsla har ju en tendens att skapa konstigheter hos folk. Även hos de som tror sig ha makten och kallar sig visa och lärda.

Människor har i alla tider förälskat sig i varandra. Redan tidigare än vår tideräkning. Har ni tänkt på det? När började kärleken?

Vi borde ju egentligen jubla att den förmågan består. Varför ödsla tid och energier på att försöka leda andra på ett spår som vi inte med säkerhet vet att är rätt? Om en man blir kär i en annan man...eller en kvinna i en annan kvinna, så... ja vaddå? Måste vi andra verkligen sätta energi på att försöka analysera hur det är anatomiskt möjligt eller försöka reda ut om det är nåt fel på någon?

Vi borde kanske titta oss själva i spegeln.

Kan vi inte bara glädjas med och vara uppriktigt glada för att människohänder hittar varandra?

Jag är övertygad om att alla människor har förmågan att känna kärlek till en individ av samma kön. Inte behöver man pölloförklara nån för det?

Faktum är att om man inte genom sitt liv sett något annat än sin egen by och dessutom kikat på övriga världen genom sin egen lilla dyngglugg, så är det säkert också svårt att förstå eller ska vi säga upptäcka att alla andra inte är precis som en själv.

Det ska vi väl vara glada över? Alltså att det finns en mångfald där ingen kan stå över den andra och säga att nåt är rätt eller fel.

Känslan som gjorde att mina ögon tårades kom från de energier som omgav mig.
Jag delade i stunden många människors känslor och det var vackert tillika som det gjorde ont.
Det som gjorde lite gjorde ont var insikten om att dessa marscher ska behövas.

 -  MEN, insikten om att människor samlas FÖR nånting istället för MOT nånting, berörde starkare. Hoppas förresten att jag inte klämde sönder finaste Leena Furubacka och hennes lika fina vän Jaana. Jag blev bara så glad av att äntligen få se dem bredvid varandra riktigt sådär LIVE. Vackra Leena som dessutom fick pris och hedersomnämnanden för den människa hon är, ett föredöme för oss andra.

Kärleken försvinner inte. Den lever i största grad vidare!

Att samlas och visa att man uppenbart stöder kärlek i alla former kan inte vara fel. Vem eller vilken människa har så stor makt att hon TROR att hon äger rätten att bestämma hur kärleken till en annan människa får vara?

Om vi bara skulle VÅGA ge efter för kärleken, oberoende i vilken färg och form den än kommer och om vi inte behövde känna oss skyldiga eller tro att vi måste förklara den för någon annan, att inte vara rädd för den, så skulle kanske det kärleksfulla snart få övertaget i vår värld och det skulle räcka till att lysa upp även de mörkaste skrymslena i den och räcka till att glädja även de som inte har förmågan att känna kärlek.

Vi är alla ämnade att älska varandra!
Vi är alla ämnade att älska varandra!
Vi är alla ämnade att älska varandra!

TACK och lov att det finns människor som har förmågan att känna kärlek och inte är rädda för att VISA sina känslor öppet och ärligt.

Jag önskar att ingen någonsin mera ska behöva skämmas för sin förmåga att uppleva kärlek.

kram,
Lotta 💟💙💚💛💜💟