När byarnas hjärtan släcks...

Har avslutat ett nytt härligt, givande Kultur i skola-projekt i en liten skola som ska stänga igen sina dörrar från och med hösten. Småskolornas dilemma som det tycks vara idag. Hjärteskärande, egentligen, tanken på att denna gång var den sista i just denna skola. Men, individerna i den, eleverna har tillfört så mycket och vi har haft så roligt. Supergäng!

Det har varit en process som gett nya insikter, erfarenheter och medvetenheten har fått nya kryddor återengång. Både för elever, lärare och för mig själv. Så härligt att se aha-upplevelser, att bevittna när ny kunskap äntrar en människa. Att se nån växa, gro och blomma ut.

Kelvin och Pontus följer med spänning med då klasskompisarna berättar om
det som är bra med just Norrby skola.

Allt smått ska stängas och eleverna ska buntas ihop till större enheter, på gott och ont. Låter som specialaffärernas dilemma. Allt ska finnas i stora hallar, likt supermarketarna som inte längre ryms i städernas centrum.

Att stänga småskolor verkar vara nåt som hör tiden till och kriteriet att man stänger bara för att man stänger på andra orter för stängandes skull dyker upp.

Är det en trend att stänga?
Ska man stänga bara för att man gör det på andra orter?

Jag hörde om en ledande tjänsteman som var så oerhört stolt över att de hade kvar sina småskolor i sin kommun. Den tanken skulle jag önska att vi hade även här. Att vi skulle se rikedomen och de kompletterande resurserna i dem. Att vi skulle göra allt för att ha dem KVAR!

Dessa skolor är nämligen det bultande hjärtat som ger och förser omgivningen med LIV även ute i byarna.

Varför äventyra det faktum att vi har de lyckligaste ungdomarna i vår trakt? Varför inte ta tillvara på denna otroliga resurs?

Full förståelse för att stänga finns i de fall där elevunderlaget tryter och det helt enkelt inte finns elever. Då kan man konstatera att det inte finns underlag och så lägger man lapp på luckan.

Men, de skolor som varken är en ekonomisk belastning för en kommun eller de som faktiskt har tillräckligt antal elever?

En liten tanke bara: - Vad är det ultimata antalet elever som benämns som tillräckligt? Enligt vems definition och hur har man mätt räknat i välmående? Inte utifrån ekonomisk synvinkel alltså....

Läraren Ann-Helen Boholm tillsammans med sina elever i Norrby skola. En arbetsplats som kommit att bli hennes andra hem. Hon har jobbat där i över 20 år!

All heder åt dessa fantastiska lärare som år efter år orkat och jobbat på trots att sparhyvlen många gånger hängt dem över kalufsen och bandet stramat åt kring strupen! 

Lika glatt och målmedvetet har de koncentrerat sina krafter på elevernas bästa - med hedern i behåll.  Ni är guldgruvor! Kom ihåg det!

Hur är det på din hemort? Finns det småskolor kvar?

I Kronoby har vi åtminstone en skola som är helt självgående med bärande elevantal, för att vara en liten skola och som inte belastar kommunens ekonomi alls. Trots detta så vill endel stänga den.

En kommentar som använts som motiv är att om man stänger en så ska man stänga alla. Det argumentet är verkligen inget att lyfta till höjderna och prisa. Man har även försökt få det till en jämlikhetsfråga, men så är ju inte fallet heller. På vilket sätt räknar man?

Det är när allting ska jämföras i siffror som allting börjar gå fel. Eleverna, våra barn, har en prislapp. Skrämmande.

Det blir en haltande sak helhetsmässigt i alla fall. Det kommer nämligen till så mycket mera än så. Varför göra nåt bara för sakens skull istället för att se hur utvecklingen går? Man kan stänga sen då det blir absolut nödvändigt. Nu är det inte så. Det är absolut INTE nödvändigt med en av skolorna.

Förändringar är bra ifall man har goda planer och väntande lösningar bakom hörnet. Vi stänger för att spara, är argumentet. Istället innebär stängningarna renoveringar och utvidgningar på andra fastigheter. Vi sparar inte genom att stänga alla. Vi eliminerar istället möjligheten till tillväxt ute i byarna. Vi skulle dessutom behöva ha färdigbyggda, friska skolor att trycka in elever i INNAN vi stänger de skolor som faktiskt är friska.

Klausulen: - Alla skolor ska få vara kvar tills de nya är inflyttningsklara, borde skrivas till protokollen. Inte lätt att ro uppströms. Hur få alla att förstå vad som vore förnuftigast?

Vad tycker eleverna i Norrby skola om sin situation?

Kort sagt: - Eleverna i Norrby skola är helt fantastiska!

Liam och Filip bjöd på många glada stunder!

Att alla har kompisar och är glada! Att alla kan vara tillsammans!

Om vi vuxna skulle visa lika mycket mognad, förståelse och ha samma syn på livet som dessa, skulle det vara lättare, smidigare och mindre konfliktfyllt i samhället. Nu är det säkert också så, att de har denna förståelse för att de förmodligen har fått faktumet serverat på rätt sätt.

De har spontana svar, både positiva och negativa saker inför flytten till en större skola. Helt klart är det gemensamma svaret att deras nuvarande skola är världens bästa och att de har bästa lärarna. De värdesätter otroligt mycket att skolan är liten. Det var ett genomgående svar då jag frågade vad som är bra med just deras skola. Att alla känner varandra.

Våra barn! Våra framtida vuxna! En generation där en del har en positiv livssyn som visar hänsyn och har respekt för varandra på ett väldigt påtagligt sätt.

I en liten skola kan man känna sig trygg

Det var roligt att få möjlighet att prova spela olika instrument!

En av de största fördelarna med småskolor är att där finns en familjär trygghet som man aldrig når upp till i stora skolor på samma sätt. Om det finns problem så åtgärdas de direkt innan de hinner växa sig större eftersom man både bokstavligen och skriftligen talat har personlig familjär kontakt med alla parter. Ingen kan falla mellan stolarna och ta sig igenom systemet utan att synas, höras och bli sedd och bekräftad. Tyvärr är detta nåt som lättare händer i större skolor.

Att falla igenom ett system (kan innebära) innebär framtida konflikter.

Vi kommer att se större behov av rehabiliteringar och terapier. Endel av dessa skriver jag direkt in på datorerna och i synnerhet endel spel. Den ständiga uppkopplingen medför sömproblem, problem med hållning, ryggproblem, (även mage) spelberoende, koncentrationssvårigheter, oro, förlusten av att leka tillsammans på riktigt in real life istället för virtuellt, den personliga kontakten, vardagliga rutiner som våra kroppar och knoppar behöver som rubbas då man inte kan slita sig. Ångest. Ja, jag skulle även nästan tillägga ätstörningar.

Till detta kommer ännu all strålning som vi omger oss med hela tiden. Det finns trådlösa nätverk överallt och dessa är alltid på. Finns ingen OFF-knapp, liksom. Man är ofrivilligt mitt inne i en mikrovågsliknande tillvaro, hela tiden.

Hur hälsosamt är det?

Nå, nu kom jag ifrån ämnet, men det kändes aktuellt och nödvändigt.

Tillbaka till skolan!

För oss på landsbygden har en stor skola lite över hundra elever och det är något vi ska försöka se till att hålla. Jag önskar att vi hade modet att våga satsa i vår framtid. Allt nytt är inte alltid det bästa. Sålänge vi styrs av paragrafer och nybakade yrkesgrupper som säger att vi måste investera i stora pampiga ventilationssystem som dessvärre inte fungerar, eller har en funktionstid likt det mesta av allt som produceras idag, nämligen en tidsbundenhet som gör att man måste förnya efter ett visst antal år, så då är det dags att stanna upp och fråga sig: - Är detta nåt som vi verkligen behöver? Kan vi göra annorlunda?

Jag kan inte låta bli att fråga mig: - Vad är det för fel med ett hederligt gammalt sätt att vädra en lokal, nämligen genom att öppna ett fönster?

Varför utrustar man byggnader med anordningar som säger att man inte får öppna ett fönster? Vad är det för krutuppfinnare som förbigår ett urgammalt faktum som möjliggör vädring och tillför syrerik luft utifrån medelst en enkel fönsteröppning?

Norrby skola är frisk! 

Jag frågade eleverna vad de vill att skolan kunde ha för funktion i framtiden:

- Vi vill absolut inte att nån flyttar in här!

- Ett museum!

- Tietomaa!

Solstrålar på skolgården! Vilma och Elsa i de nya gungorna som nyligen blivit införskaffade.

Härligt så det förslår!

Alla elever medverkade i programmet med sketcher, dans, sång och det fanns även en riktig trollkarl som trollband sin publik.

Joe Labero kan slänga sig i väggen!

Det gick ett sus genom salen
när MAGIsak fick herr Näse att konfunderat klia sig i hårfästet
då ett mynt försvann i tomma intet!

Jag är så privilegierad, tacksam och GLAD över att ha fått varit tillsammans med er ALLA elever och lärare i Norrby skola. Jag bär särskilt vår sång, Sommar vid Norrbystrand, inom mig för alltid och jag är övertygad om att

- NI kommer att klara er bra i livet!!! 💗

Kram,
Lotta 😊

(Obs! Alla foton är publicerade med tillstånd)