Moder Jords egen timer...

Det var den helgen det!

Vilken panghelg - angående vädret.

Tänk så mycket sol och värme kan tillföra! Mungiporna dras uppåt vartefter allt fågelkvitter ökar i intensitet och livet känns mera gott och lättlevt för stunden.

Man blir påmind hur storslagen Moder Jord är, hur allt i naturen känner av varandras mönster och skeden. Allt hänger ihop och styrs av en klocka som vi människor borde ta mera tid att lyssna oss fram till igen.

Nu styrs vi alltför mycket av elektroniska prylar istället för att se hela underverket och den timer som finns rakt framför våra ögon.

Ta bara fåglarna som exempel! De vet precis när det är dags att dra upp benen ur respektive lands gyttja och flyga vidare och styra kosan till nästa anhalt. De vet när det är dags att ta riktning mot våra trakter. De följer de sinnen som funnits inom arterna lika länge som allt existerat och utvecklats i takt med naturens tand.

I helgen hörde jag lärkan!

Jag blir alltid så sprudlande glad över att höra den första av de små. Finns det nåt gladare kvitter som småmajestätiskt trudeluttar en ljus fanfar som tycks fortgå utan ett enda andetag?

Det var bara en vecka sen man tyckte att denna snö inte hinner smälta bort innan midsommar och plötsligt så bara forsar det ur alla takpannor och stuprör, ja allt som hinner fram till rören. Det mesta rinner bort och förångas rakt framför våra ögon. Herrlich!

Jag tycker att vi är så rika som har alla dessa fantastiska fyra årstider. Allt vaknar. Allt växer. Allt skördas. Allt vissnar. Allt förbereder sig för sömn. Allt vilar...och så får vi återuppleva denna cirkel av liv år efter år. Varje gång är det en lika fantastisk upplevelse, för mig åtminstone. Jag kan gå omkring och kvittra lika glatt som en lärka om våren. Sen, när svalan kommer, då är min glädje total. Då är det eufori som gäller.

Att leva med och vara mitt i. Att känna och dofta allt som hör våren till. Man kan bara sätta sig ned och lyssna och göra absolut ingenting annat än att tyst förundras, nästan gråta och häpnas över att det finns nåt så vackert som vår Jord och alla dess väsen.

Jag önskar att alla människor ska förstå vikten av att förvalta allt mycket bättre än vi gör just nu.

Vår Jord är våra lungor, vårt hjärta och vårt sinne. Vi får medverka till utveckling, vi får förvalta allt en stund av våra liv. Hur vördsamt gör vi allt detta?

Det finns människor som utan att förstå vidden av sina gärningar både bränner, förstör, förorenar, förpestar, förintar och skövlar sina egna sinnen...

Trots denna insikt önskar jag dig en riktigt Glad VårMåndag!

Lotta 💚