Hej April!


Hoppsan!?

När har mars hunnit övergå i april?

Har inte riktigt hunnit med i svängarna...

Det har varit påsk, skidor, skog, förkylningar, grillad korv, våffla, plättar med jordgubbssylt och grädde, revbenspjäll, familjeträff, kramar, plåster på endel sår, feber, vackert väder och ordförstoppning. Jo, ni läste rätt.

Vad det är? Tja, ni kan föreställa er känslan då man sådär halvivrigt sätter sig ned vid köksbordet med papper och penna eller tar plats framför den eländiga datorskärmen och förväntar sig mirakel och tänker att nu ska jag skriva nåt riktigt storslaget - och - så händer det absolut ingenting. Ingenting!

Man har fått ordförstoppning eller så har händerna gått i skrivstrejk. Hjärnan har tagit timeout och man sitter med öppen mun och stirrande blick och sätter pannan i ett par veck till och försöker klämma fram en tanke.

Nix. Niente. Ei mitään. Nichts. Nothing.
Eller så skriver man rad efter rad tills man har en hel sida men sen trycker man aldrig iväg det för det finns bara en massa ord utan innehåll. Ungefär som nu, kanske? Ha ha! 😅

Ibland är det förstås datorn själv som inte vill samarbeta.
Huvudet är ett helt kapitel för sig, så den biten tar vi inte.

Är det månne mycket som hänt sen slutet av mars då?

Inte så väldigt mycket egentligen för endel.

Låt oss se!

Vargar har kommit och gått. Endel har kalasat på hundar och rävar och endel har förivrat sig ända till parkeringsgrottan i Jakobstad. En tog sig en tripp till Öja-Market och fick syn på Kronobyskylten men vände om vid halva vägen då den kom på att den kan råka ut för Vägabjörnen.

Är kommande rubriker månne:

Varg lekte pappa valp i Sandsund!

Rödluvan lurade vargen då hon klädde sig i Blåkläder ute vid Mässkär!

Alla grisar tog slut!

10 måsar och en hybrid! Vad får man för utdelning av det? Nåt med Toyota kanske? Vad vet jag.

Men, vi har nåtts av sorgebud också. Tyvärr!

Underhållningsbranschen på den svenska sidan av Bottenhavet har blivit så mycket fattigare sen vi nåddes av nyheten att två verkligt stora svenska folkkära artister vandrat vidare. Jag menar förstås Jerry Williams och Lill-Babs. De är och var lika omtyckta av folk häröver. Frid över era vackra, medryckande, rockande och glada minnen och TACK för att ni berikat vår tillvaro med er blotta närvaro. 💕Få kan det.

Lite konstigt, eller ändå inte att endel här på västkusten känner mycket bättre till de svenska artisterna än de som finns i vårt eget land. Tack vare Sveriges TV i all ära.

En tid visste jag själv namnet på flera svenska ministrar än en enda finsk. Det var dock längesen. Nu är det bra om jag kommer ihåg vad jag själv heter och var jag hör hemma. Inte lätt det heller!

Var hör vi hemma egentligen? Var är vår kulturvagga då det gäller oss finlandssvenskar och svenlandsfinskar? Mycket individuellt detdär. Vi bör komma ihåg att inte rätta till någons känslor heller.

Ibland är den mera svensk och ibland mera finsk. Jag känner mig mera hemma i den finska harmonin där det för mig känns som om musiken har mera innehåll än orden. Dock är det så mycket gladare toner då man bläddrar bland de svenska kanalerna.

Den kulturella identiteten är intryckt däremellan det svenska och det finska och känns lite onåbar. Framförallt känns det som om den inte delas av så många. Tillika är det en rikedom att kunna ha fötterna i flera kulturer. Endel är strängt upptagna med att alltid påpeka och leka språkpolis om man råkar säga fel eller använda fel benämning. Vad är då fel benämning? För vem?

För den som uttalar sig så är det det man säger just då i stunden som känns rätt, så då behöver vi inte påta sönder det desto mera. Jag kallar mig gärna finne och blir inte alls stött av benämningen. Den säger endel om ursprunget och det man ändå är stolt över. Att vara finländare. Att vara finne. Jag tar det som det känns i stunden.

Som motsats till detta faktum så har jag, och många andra med mig, en vän som allmänt är känd som Svenne. Han är alltså på riktigt svenne personifierad då man slår upp ordet i Wikipedia. Tror inte att många minns att han ens har ett riktigt namn också. Men oj vad vi tycker om honom! Heja Svenne!

Poängen är att det finns saker som är viktigare än att bena och analysera sönder nåt i atomer. Viktigast är att vi förstår varandra och låter varandra behålla sina identiteter. Vi kan nå så mycket mera tillsammans om vi bara låter gardinerna falla.

Häromdagen hörde jag på radion om hur lärare och annan personal var så förvånade över att eleverna valt svenska i ett område nånstans närmare ryska gränsen där man förväntat sig att svenskan var nåt som skulle väljas bort. Istället hade det ökat i popularitet.

DET säger nåt om den kommande generationen! De är klokare än oss!

Det är vi vuxna som skapar problem som egentligen inte skulle finnas. Vi skulle behöva komma ihåg att alla ryms. Det finns inga barriärer egentligen.

Det är vi vuxna som bygger upp dem då vi sätter ord i barnens munnar. Om de själva fick välja så skulle de inte göra så stora skillnader på endel saker. Såna fenomen har de lärt sig av oss vuxna.

Om vi bara kunde låta våra barn vara barn sålänge det bara är möjligt. De får en alldeles tillräckligt stor dos av den vuxna världen ändå.

Tjing i vårväntans tider,

Lotta 💚













Kommentarer

  1. Ordförstoppning är ett bra beskrivande ord, men en obehaglig åkomma om man är författare eller annan skribent.. Vet du om något bra laxermedel? När det gäller musik är det lätt att fastna i en viss genre eller ett visst sound... Om vissa artister säger man att de har egentligen bara gjort en låt. De andra är bara variationer på samma tema.. Ta Bo Kaspers orkester t.ex.. Samma trista mollackord.. Det är likadant med många finska tango-låtar. De kan vara fina men de är inte särskilt unika. Du kanske tycker annorlunda men då får du göra det..

    SvaraRadera
    Svar
    1. :) laxermedel skulle sannerligen behövas i flera sammanhang :)

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg