Drömmar som visar vägar

Inatt jag drömde något som jag aldrig drömt förut...
så långt kan jag hålla med, men resten var inte som i just den sången. Eller det kanske det var? 
Vad hände och vad drömde jag?

Jag drömde för första gången om ett motiv som jag måste måla. Jag såg precis hur skepnaden skulle se ut och vad som skulle finnas på tavlan. Frågan var bara varför? Har inte upplevt detta förr. Musik har jag hört i ständiga strömmar och i olika konstellationer alltifrån symfonier, otroligt häftiga poplåtar till skira ensamma violiner eller andra instrument som spelar och sjunger för mig och jag önskar att man hade en recordknapp i hjärnan för det vore ju så mycket enklare än att försöka komma ihåg allt eller ens sekvenser av nåt. Jag har även sett skrivna fraser. Meningar.

Nu var det en klar vision av en tavla.

Innan morgongröten hämtade jag så ett vitt papper och skissade upp motivet jag sett i min dröm. Detaljer som jag kom ihåg, färger, om det var nåt speciellt eller så, innan jag skulle glömma allt.

Blev alltså en bläckpennsvariant och sen fortsatte jag med gröten. Inte mera just då.

Lite senare på dagen var jag till Kokkola i ett annat ärende och kom på att jag kan svänga in till affären med det långa namnet Suomalainen kirjakauppa, eller somalialainen kirjakauppa som vi ibland säger hos oss. Inte så stor skillnad.Varför inte kort och gott Kirjakauppa? Bokshoppen? Kirjaaffeeeri? Bokkauppa? Come on, lite fantasi, tack?

Jaha, då var vi iväg från ämnet igen.

Jag fick alltså helt plötsligt för mig att köpa oljefärger och tillhörande penslar. Har inte testat att klämma ur oljefärg ur en tub sen jag fick en sån målarkitlåda i julklapp för snart 30 år sen. Nu visste jag bara att jag ville måla mitt motiv från drömmen med oljefärger, trots att jag inte hade en aning om hur det skulle gå, eller ens hur det skulle kännas. Eller om jag kunde. Det kunde bli smetigt värre? Jag tänkte helt enkelt inte utan bara körde på känslan i stunden.

Väl hemma så stod jag där i källaren i pappas hobbyrum där han snickrat moraklockor i mängd och massor. Framför mig såg jag min tomma stora rektangel av hårdkartong jag tacksamt emottagit av en älskad människa. På tal om den människan, så finns det ännu inte något jag frågat efter som han inte har haft eller vetat om var det finns. Det har gällt alltifrån dammsugepåsar i rätt format till smirglar och luftavfuktningsapparater. Det senaste var alltså hårdkartong i olika storlekar, sånt som jag kunde testa att måla på. Sagt och gjort!

Hur går man till väga då man har ett motiv klart i huvudet? Ja, fanns ju ingen annan utväg än att bara börja med nåt så jag fattade tag i en blyertspenna och repa til!

Skissa först så som jag föreställde mig proportionerna. Jag visste ocskå vilken färg blomman och håret skulle ha så jag klämde ur de tuberna. Allt annat växte fram under processen. En dag senare hade jag målat två tavlor! Och - frågan är fortfarande varför?

Detta väsen har en stor vacker blå blomma framför sig. Hon kan hålla i den, trots att hennes armar är korsade bakom blomman. Du har också kraft i dig att våga, att bara följa det som känns bra och som du skulle vilja göra, för din egen skull.

Vad ska jag med dem till? Finns det nåt mera bakom allt detta? Varför?

Dock tror jag mig ha svaret inombords också.

Motivet på tavlan kan till och med vara jag själv, om man så vill. Det kanske är du? Det är en tanke, ett budskap inte bara till mig själv utan till dig som behöver få höra det. Du är den människan som har så mycket inom dig. Du har så mycket att ge. Du har så många saker du aldrig vetat om att du kan för att du inte vågat eller för att en annan människa har tryckt ned och kvävt det som hör till din personlighet. Du har gömt och glömt dina gåvor på grund av rädsla eller att du inte känner behov. Du kanske trivs med dina rutiner och har inga behov av att uttrycka dig. Det är helt okej det också. Huvudsaken är att du inte fortsätter att kväva eller gömma sånt som skulle vilja växa fram.

Våga pröva på sånt du bara tänkt på, men sen fått för dig att du är för gammal eller inte förstår varför du skulle göra en sak? Syftet? Måste allt göras av orsaker? Måste du alltid förstå varför du gör vissa saker och låter bli andra? Om det är en annan människa som bidragit till att tysta ned en del av dig, så är det på tiden att du tillåter dig själv hitta vägen ut. Att låta dig växa fram till ditt hela jag.

Det väsen som finns på tavlan har en stor vacker blå blomma framför sig. Hon kan hålla i den, trots att hennes armar är korsade bakom blomman. Blomman finns där i alla fall, inom räckhåll. Du har all kraft i dig att våga, att bara följa det som känns bra och som du skulle vilja göra för din egen skull.

Jag har öppnat dörrar jag kanske bara drömt om eller anat att fanns där nånstans, men av olika orsaker har de hållits stängda. Låsta. Av mig själv.

Hur börjar man dyrka upp sig själv? 

I mitt fall var det så att jag bara satte mig ned och började på med skrivandet och det tycks ha satt igång andra processer också som gäller min kreativitet. Det flödar inom flera uttryckssätt!

Den andra tavlan blev såhär. Finns inget riktigt början eller slut på den hästaktiga varelsen..
Månne universum visar mig fram till rätt häst snart? De ploppar upp här och var i de mest skiftande skepnader. Ha ha! Hästen är svart på orginalet. Mobilen envisas med att ha den brun...!

Jag håller på att hitta ut ur mig själv och det känns fint att få vara just nu. Vet inte vart jag är påväg, men jag får fina energier av att befinna mig på skaparvägen. Jag vet av vilka saker jag mår bra och känner glädje av att utföra, känner mening i tillvaron. Det tycks vara så att jag har förmågan att uttrycka mig på flera sätt. Musik, ord och färger. Alla dessa ryms i en komposition. Allt ryms även i en bok. Allt detta kan också rymmas i en tavla. Bonusen av allt detta och det bästa av allt är att allt detta ryms i ditt eget liv!

Du är själv ett multiverktyg och alla Leatherman bleknar vid din sida, hur stora och hur många finesser de än må ha, då man ser till all den kapacitet som finns inom just dig.

Ta tag i nycklarna du har och använd dem. Det är bara du själv som har tillgång till dem och med hjälp av dem så kan du hitta vägen till dig själv och även ut ur den fångenskap som du befinner dig i. Du är ämnad att vara lycklig och du behöver inte ha dåligt samvete över det. Se det istället som din rättighet och en möjlighet.

Våga göra lite galna saker. Glöm aldrig bort det lilla barnet som finns inom dig. Låt det hellre komma fram lite oftare så att du nyfiket ser på det du har runtomkring dig och inom dig.

Lek lite mera. Ta ett extra skutt. Måla. Vissla. Ropa ut din glädje. Gör tokiga grimaser framför spegeln och njut av att du är människa!

Fyll ditt liv med innehåll som gör att vardagen känns roligare just för dig. Jag lovar dig att du kommer att känna hur glädjen sprider sig utåt till de människor som finns omkring dig. Glädje kommer att synas och stråla ut från dig precis som de strålar som söker sig ut från det väsen som finns avbildat på tavlan.

Berättade jag förresten om hur smetigt det var efter att jag målat klart? Så långt hade jag definitivt inte tänkt! Lyckoruset övergick snabbt i ett tillstånd som enklast uttryckt lyder: (CENSURERAT ASSTORT SVORDOMSANFALL)  Hela härligheten bara fortsatte att breda ut sig över händer och tvättlavoar då jag efteråt försökte få bort all färg från palett och penslar. Terpentin och lackbensin på dagens inköpslista...

Kort och gott: - Nu är jag släkt med Hulken, men det var det värt!

Med 💗kramar,

Lotta