Beröring, känslor, trygghet, en hälsning...


Att nudda vid en fingertopp, smeka ovansidan av en hand,
att lyfta bort en hårtest från en kind eller en panna.

Att fjäderlätt röra vid varandra när man går förbi, lägga en hand på en rygg eller en axel,
att spontant röra vid varandras fötter med tårna när man sitter bredvid varandra i soffan, eller mittemot

Att mötas av ett leende som även glittrar till i ögonen och som värmer en ända nerifrån fötterna upp till hårfästet, där känslan sen förbyts i en rysning som tycks tala genom allt och förbinda ihop varje cell av din kropp

Att kunna kramas och med näsan få dyka in en trygg människas hals och bara andas in doften, doften som smeker just dina näsborrar på ett speciellt sätt

Att gräva ned dig i en mycket liten yta räknat i jordiska kvadratmetrar men som för dig känns som ett ställe, ett helt universum som du kunde tillbringa den största delen av ditt liv i, bara sittandes, i en stund där ögonblick blir till timmar, dagar och småningom år

Att inte alltid högt i ord behöva säga vad som känns svårt, att inte alltid behöva förklara,
att bara få vara och vistas i närheten, i den gemensamma tystnaden som ändå berättar så mycket, tystnaden som talar om hur den andre mår, hur den andre tröstar genom sin blotta närvaro, allt i precis rätt ögonblick och utan att säga nånting.

Att tyst få fälla några tårar då man för en stund är i en sorg eller ledsamhet eller en fysisk händelse som triggats upp till ytan av något glömt muskelminne

Att få kraft för sitt mod som en gång fått sina törnar och inte vetat om att det skulle våga sig fram till ytan igen på grund av rädsla. Rädslan för att se och upptäcka sig själv, att se på sig själv med såna ögon som betraktar en utifrån och likväl inifrån ut.

Att tyst få berätta så mycket och även få lika många berättelser tillbaka..

Vad ser, hör eller känner du i dina möten? 

Är det själva orden eller den tysta kommunikationen som talar till dig mest?

Kan man berätta saker utan att säga dem högt?

Hur ofta säger du det som du känner?

Säger du det som en annan vill höra eller säger du det du faktiskt vill säga? Håller du inne och kväver spontana ord som skulle vilja hoppa ut ur din mun, men som du inte vågar säga högt, hur små och hur betydelselösa du själv kan tycka att de kan vara? Dessa små små raringar av ord, eller galna idéer som i själva verket kunde betyda så mycket för den andres öron?

För vems skull berättar du något? Är det för din egen skull, eller för att du vill visa något, eller för att du tror att det är nåt som man borde göra?

Är du trygg i dina egna känslor? Vågar du?

Har du överhuvudtaget funderat över varför du känner eller reagerar på ett visst sätt i vissa situationer?

Din egen kropp är din bästa mätare på det mesta. Du får nästan alla svar därifrån. Endel påstår att vi får alla, men den tolkningen är upp till var och en. Om du däremot fyller ditt huvud med andras tankar och andras känslor så blir det så lite kvar till dig själv. Vi behöver inte vara så. Det ska inte vara så.

Vi får tillåta oss själva att tänka de vackraste tankar om oss själva och det är inte någonting som är bort från en annan. Ju mera glädje, ju mera vackert, ju mera positiva, optimistiska tankar som fyller vår värld, desto lyckligare blir vår tillvaro i den. Energierna sprids. Den epidemin vore verkligen något som kunde få spridas över hela vårt klot.

En delad lycka är verkligen dubbel glädje, men en delad sorg är bara hälften så stor!  Har du tänkt på det? 

En speciell hälsning till Dig just nu:

Ordet distanshealing dyker upp i mitt huvud, sen jag läste den raden för nån dag sen och jag tror att den kommer från en älskad själ som fortfarande finns till för dig som behöver den. Bara tänk kärleksfullt just i denna stund och tillåt dig att bada i ett ljus som verkligen är gränslöst. 
Ett ljus som är så starkt så vi bländas av dess sken och omsluts av det mest skimrande glitter som finns. Jag kan inte förklara hur det ser ut, det bara känns runtomkring mig och just nu dyker det upp tårar i mina ögonvrår för dessa rader kommer så långtifrån, men ändå finns de energierna alldeles intill dig och även mig. De finns till för oss som att ösa ur en källa av kraft och liv just nu! En gemensam kärleksfull stund, likt en hälsning från dina kära som redan farit iväg, men som väntar på dig då din stund är inne. 

Tack! 

Med värme 💕

Lotta






Kommentarer

  1. Så vackert beskrivet. Man känner igen mycket av detta svårförklarliga. Du får det verkligen att tåras i ögonvrån, så man har svårt att läsa vad det står. Texten blir grumlig. Tack för denna betraktelse. .

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för din uppmuntran.. Det värmer <3

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg