Apropå glidmedel och vargar

Så var man hemkommen från en tur ute i skog och mark igen! 

Lite rikare, lite starkare och kännbart på rätt köl angående kondishållet. Hoppas att ni också passar på att skida eller promenera ute i vintriga skogar nu sålänge det är möjligt. Det är åtminstone därför jag är där i skogen. Där tankar jag energi och samlar krafter tillika som skogen får sig en stor dos av mina.

I spåret finns även vinterkompisar eller skidvänner, det vill säga samma glada människor i varierande ålder som man möter gång efter annan och växlar några ord med. Man hejar och uppmuntrar varann och så känns allt lättare. Ett fenomen är dock underligt och det är att det finns ännu ingen som inte skidat förbi och om mig och ett par stakande tag senare bara ser ut som små prickar långt långt fram i horisonten. Är jag faktiskt sådär kass på att staka eller är det glidet? Det gäller alla 80 + are också. De är så alerta och far iväg likt världsmästaren Storvalls Stefan som man får syn på ibland. Man märker dock inte ens när han kommer. Han är plötsligt bara där eller så hör man en vind och tror att det blåser upp en vindpust, tills man ser den gröna jackan långt framme.

I sommar kan man inte skida i skogen hur gärna man än skulle vilja, nå det är kanske för mycket sagt, för det går säkert att ta sig en tur. Tror dock att den inte är så njutbar som då man får glida fram på snö. Det är där vi kommer in på glidmedel! Har lite nuddat vid ämnet förr, då jag skrev om erotik i skidspåret för en tid sen. Kom på det hela igen då jag testade ett riktigt införskaffat glidmedel ämnat för skidåkning, och visst, det var mera drag under skidorna idag och jag behövde inte staka för brinnkära livet utan det var mera fart på faktiskt. He tar se!

Måste berätta att vid inköpstillfället i Intersport för nån dag sen blev mäkta förvånad över att hitta en burk innehållande både fäste och glid i en och samma produkt. Hur funkar det månne? Har sett att det finns balsam och schampo i samma flaska, men nåt som ska fästa och glida på samma gång? Om det fungerar borde ju den som uppfann det få nåt slags pris? Jag menar hur vet produktmassan när den ska vara trög och när den ska vara hal?

Lite som med mediciner. Hur vet de när de ska behandla värk i knäna eller värk i huvudet? Nåt för neurologerna att grunna på. Det lilla pillret har ett eget liv och springer snabbt iväg mot respektive öm yta i vår kropp så fort vi svalt det. Vissa påstår att ett ämne stimulerar och bedövar nåt smärtcentrum i hjärnan, men allt går ju genom magen, så då kan det ju inte stämma riktigt till hundra procent? Tror jag borde upplysa de lärda om att såhär är fallet. Jag menar så att de också får veta om det.

Hursomhelst, i affären så visade jag glatt produkten för expediten men han skakade på huvudet och for iväg och hämtade två flaskor samtidigt som han sa att:  - Hedee gar bara ti lägg undi båånstsiidre!

Okej? Stackars barnskidåkare hann jag tänka. De har det inte lätt heller. Är de verkligen målgruppen för produkten vi kan kalla för Trögt Glid? Tror att vi inte behöver bry våra grå desto mera om smörjningseffekten. Huvudsaken är att det finns bot både för torra skrev och tröga skidor!

Härliga vinterfärger!

Så kommer vi över till vargarna....!

De kommer man nämligen oundvikligen att tänka på då man är i skogen. Underliga spår i snön, är det månne vargen som gått omkring i sin jakt på Rödluvan? Jag tycker att de är lite överallt nu och att de tar sig allt större friheter då man hör folk prata och då man läser tidningar. Vi har haft rävfarm och jag har som liten flicka vistats på farmområdet och runtomkring. Aldrig att det skulle ha varit tal om några vargar på den tiden. Men nu? Jag tänker på den farm som fick vargbesök här i veckan. Så oerbarmligt fasansfullt för de rävar som hade sån otur.

Arma tusan vad det skulle ha varit ett sjuhelsikes anstalt om det vore i vår farm där vargen hade varit framme och knaprat i sig en liten räv underifrån genom burgallret. Kan ni föreställa er? Hur ska det kännas att bit för bit dras genom ett litet rutigt nät? Fy fan i kvadrat vilken plågsam död för de arma satarna! Är det inte dags att göra nåt mera konkret, tycker ni?

Det är då man får höra om nåt som kanske är pågång. En process som säkert måste sökas om tillstånd för också i vårt byråkratiska samhälle. Jag måste säga att jag blir väldigt nyfiken och road av att höra att man ska ta till skrämseltaktik för att få bort vargarna. Vad är månne bästa sättet? Vad har man för knep för att skrämma vargar?

* Går man månne omkring iklädda vita lakan och ropar:

- OM INT NI FAR JAAN KOMBER BÖUE Å TAR ER!!! BUUUUÄÄÄÄÄÄHHH!!

* Klappar man i kastruller?

* Skjuter man lösa skott upp i luften?

* Lägger man upp stora skyltar eller hänger upp vitlök och installerar kloakaromsfläktar som sprider oljud och stickande lukter?

* Svär, spottar och ylar man på bästa och värsta vargspråk för att de ska förstå att det faktiskt är dem som detta gäller?

* Hur vet man sen att det är rätt vargar man skrämmer? Skrämmer man månne några andra varelser av bara farten?

Och den stora frågan lyder: HJÄLPER DETTA VERKLIGEN????

Vad vet jag? Jag är bara en som ställer en massa frågor alltid då det så känns.

Jag tycker att det måste finnas lite mera sunt förnuft i det hela för att nå resultat. Folk måste ju börja försvara sig snart, eller redan, som det ser ut. Jag förstår att det finns de som är verkligt oroliga. Alltså på riktigt! Människor går omkring och är rädd för sina familjemedlemmars liv, men ingen gör nåt för att nån snubbe läser i nån paragraf att så och så och så och så kommer man fram till att man får skjuta en varg i Peräseinäjoki. Lite långt dit om det är här som de stryker omkring....

Nå, det får väl ändå inte göras skillnad på var dessa djur befinner sig heller. Ödemark. Närmare civilisation. Tyckte jag läste nånstans att det gick ut varningar i Seinäjoki för att man sett varg. Behöver int folk varnas på andra ställen, där de stryker omkring deras hus? Räcker det inte att rävar äts upp genom sina burar? Att får slits sönder och samman och att flera hundar blivit rivna och slitna i bitar?

Det som dessutom är så sorgligt är att det inte är sålänge sen ett människoliv slocknade av att ha varit inblandad i vargjakt. Hur ska vi ha det? Gör vi skillnader på människor och människor, på vargar och vargar, på djur och djur?

Månne inte de som har hand om vett och sans så småningom ska vakna?

Härliga sommarfärger!

För oss andra gäller det att försöka knega på som vanligt och inte låta nån rädsla ta över tillvaron. Det ska väl lösa sig så småningom. Det brukar göra det. Låt oss hoppas att det hela får en lösning innan nåt mera olyckligt sker.


Ha det gott,

Lotta







Kommentarer

  1. Förr grävde man varggropar, som man fångade vargen i. Det kanske vore något. Man behöver ju inte ha ihjäl dem för det, bara be vargvännerna komma och hämta den..
    Hörde en historia för länge sedan om en klurig bonde som besvärades av råttor. Han fångade en råtta och sedan satte han en liten bjällra runt halsen på den. Sen hörde han hur den rörde sig i huset. Men efter ett tag försvann den utanför huset. När han öppnade dörren hörde han hur den försvann bortåt skogen. Det var vinter och månsken, så han såg att de andra råttorna sprang före och försökte komma undan råttan med bjällran..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha! Tack för att du berättade det! Men ja, varggrop försökte sig Emil i Lönneberga på också... Kanske man skulle få en liten kommandorafångst häröver också, om inte annat....?

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg