Tvättmaskinsmonstret

det hände på nytt...
man blir så uppgiven..

Kanske det även finns andra därute som känner igen upplevelsen så att man åtminstone inte behöver gå och bära på den ensam?

Jag har dock inte läst om fenomenet eller hört om det på ett bra tag. Är det eliminerat från resten av livscirkeln, månne? Det finns heller ingen krishjälp att få efter dylika upplevelser, men man kan i alla fall prata om det högt, en gång, så att man får det hela ur sig.

Jag tror att jag inte är den enda som har råkat ut för tvättmaskinsmonstret. Har ni hört om det? Det lever och bor periodvis inne i själva tvättmaskinen och det är sannerligen inte att leka med. Nåde den som hamnar i maskinen tillsammans med monstret. Då är det ute med en, det är ett som är säkert!

Denna dag som började som vilken som helst har hunnit halvvägs. Imorse hoppade jag upp i rätt tid och alldeles lagom för att hinna fara ned i källaren för att tömma tvättkorgen på en tredjedel av dess innehåll och sen kasta allt vidare in i tvättmaskinen. Intet ont anande denna gång heller, nästan glatt visslande vred jag på reglaget som puffar igång programmet för maskinen och så traskade jag uppför trappan och in till köket igen. Gröten nästa!

Ett par timmar senare då jag antog att mojängen och den stora hjälpredan tvättat klart begav jag mig ned till hålan för att öppna och få ut allt ur maskinen. Det är då jag upptäcker att det hänt återgång.

Ett av de största påslakanen har fått liv och tuggat i sig allt annat i tvättmaskinen och svalt hela härligheten med hull och hår så att allt verkar vara som en enda stor gigantisk barbapappa om lakanet är rosafärgat. I mitt fall blev det lite som en tillplattad gammelsmurf. Blå, utan den röda luvan.

Enda lösningen på problemet är att försöka få ut allt som finns inne i maskinen genom att lirka, greja, vrida och vända allt på rätt köl, svänga varelsen från sin sätesbjudning och hjälpa ut allt, likt en enda stor och mödosam förlossning. Allt detta bara för att tvättmaskinsmonstret har slagit till igen!

Jag frågar mig åter, hur är det möjligt? Hur kan ett påslakan plötsligt börja tugga i sig allt annat som finns i maskinen? I synnerhet som lakanet som man lägger in det i maskinen är näst intill platt liksom två brödskivor som värmts i ett smörgåsjärn. Likväl så verkar det plötsligt hända nåt fasansfullt inne i tvättrumman som gör att allt väcks till liv därinne och ett påslakansmonster får för sig att svälja rubbet. Ett megastort glupskt jävla lakan.

Kan det finnas ett okänt antal små illgula gubbar som vaknar till liv beroende på tvättpulverkonsistens och suspekt arom som alstrar fram odjur vars enda uppgift är att försöka ställa till med totalt kaos i samma veva som de pillar in all befintlig tvätt i ett enda lakan? Till samma göromål hör även att få hälften av alla strumpor att försvinna. Är det nån vetenskapsman eller kvinna som namngivit denna händelse, likt Murphys law, redan? Vad heter fenomenet på vetenskaplig basis, månne?

Tvättomania? Pussilakana from hell? Tvätt-o-rojder? The revenge of Donalds missing (s)trumpa?

.....jaa....frågetecknen äro många men jag tror ändå att det mest förnuftiga är att inte bry de små grå desto mera i just detta ärende. Faktum är att det kanske är mest hälsosamt att inte fundera över det hela alls utan istället bara konstatera att tvätten tvättas. Åtminstone bråkdelar av den. De partier som försvinner har däremot fest i The Missing Hole.

Till er som bemödade er att läsa igenom raderna kan jag bara gratulera eller snarare beklaga till en ny insikt som ni kanske rentav klarat er bättre utan.

Until we tvätt again,

Lotta 💁