Nostalgitripp in i en gammal plånbok

Den som spar han har:

* alldeles för mycket skräp?

* gamla saker?

* sveda och värk?

* för mycket?

* många gamla minnen?

* inte roligt?

* trångt?

* sparade leenden?

Ja, det kan vara mycket som ryms i minnenas gömmor! Själv fick jag en flashback igårkväll då jag tog modet till mig o kikade längst inne i en skrubb på vinden i en av pojkarnas kammare. Har själv haft mina gömmor som liten och nu var det nån annan som delat platsen för endel nya gömmor. Så skoj! Och så glad man kan bli av att få tillfället att bläddra i sin egen hjärna.

Tio mark, pizzapass till Hambis. Ett studiekort, ett shoppingkort till Metro för företag och en gullig teckning med namnteckningen Jonas! Känner månne Jonas själv igen detta?  Han tyckte nog att jag behövde en vakthund då.

Hittade en av mina plånböcker som jag tydligen fortfarande har kvar i förvar och den innehöll vissa rariteter från förr. En hel tio mark och ett par pizzapass till exempel. Det ena behöver fortfarande tre stämplar till för att jag ska få en pizza gratis. Pizzeria Hambis, som fanns i Jeppis! De hade onekligen de allra godaste Bolognesepizzorna. Så mjuka, så namnam god ost, så välkomponerad då den hade en nästan osynligt smal kant och hela härligheten fullkomligen bara smälte i munnen!

Om man däremot var sugen på en flottig och salt variant av en pizza med salami o räkor, ja då styrdes kosan mot Kokkola och Pizzeria Marziano. Nån av er som besökt nån av dessa? Tyvärr finns inte Hambis kvar sedan en lång tid tillbaka. Marziano, ja, men inte riktigt samma koncept nu som då. För väldigt länge sen fanns det dessutom en svart flygel inrymt i bägge nämnda lokaler.

I plomsan fanns även ett elevkort från min tid vid Kulturama i Stockholm då jag gick på linjen för filmmusik och komposition. Jag var enda tösen i den klassen men befann mig i väldigt gott och tryggt sällskap. Vilket lärorikt år det var, i många bemärkelser. Av fotot att döma hade jag ännu hår så det räckte till två flätor också. Nu kan jag ha en i alla fall och riktingen kan väljas att vara framåt eller bakåt eller åt sidan. Det räcker med ett par ord som förklarar det hela och det är hormoner, stress och åldern. En kombination som kan ställa till det mesta i ens kropp och knopp. Ja, det har ju faktiskt kommit 22 år till på åldersstickan och med det tre härliga älskade barn inklusive ett kraschat äktenskap och som en bonus på det ett mardrömslikt helvetiskt destruktivt förhållande som höll på att kosta mig mitt liv, så det är bara att inse fakta. Det tar tid att läka.

Ska berätta om det i en annan skrift, för det behövs många sidor och mod. Har tänkt att jag kanske hjälper någon annan att se farorna i tid så man vågar hoppa ut i tid.

Nu är jag dock i balans och så gott som läkt från tå till topp, inifrån och ut. Jag är också glad över att få skina ikapp med solen igen, precis som det var tänkt. Jag är ju ämnad att vara så - mig själv! Kan säga att jag efter det kapitlet haft många många förbjudna skratt och samtal med alla människor av alla raser. Jag fick nämligen inte ens prata med människor med annan hudfärg. Allra minst hälsa på mina romska vänner. Fy fan säger jag över tanken på vilka helvetiskt lagda människor med mörka tankar, som faktiskt går fria omkring utan de tvångströjor de egentligen borde ha. Åminstone skulle en varningsskylt kunna blinka i deras pannor...

Nej! Jag vill inte tänka mera på det nu. Jag vill hållas i det nostalgiska, det goda, det ljusa, det som får mig att le och det som gör att jag kan glädja er som behöver le.

Ingen ska nånsin få trampa på mitt inre eller torka av sina djävulska fötter på min själ igen. Aldrig!

Starka och kampsysterliga kramar till er som genomgått eller sitter mitt inne i nån liknande upplevelseprocess eller bär tanken på att våga ta steget rakt ut i det okända men ändå den enda räddande friheten. Önskar dig mod och tanken på att du är inte ensam. Du är inte ensam!

För att lugna ner mig igen så ska jag visa hur gott och lent äppelmoset som jag fick av krigsveteranen Rainer var förra veckan. Om ni bara orkar klicka på videosnutten. Jag lade ett par klickar nyss på morgongröten och det var verkligen som manna och bomull för mitt inre. Underbart lent och himmelskt gott!

Det känns som om jag skulle behöva sammanfatta och dela med mig några rader sammanställda till en bön till något kärleksfullt or something, något som är specifikt just för dig själv och det du tror på. Om du tror på något alls, vill säga... Det kärleksfulla som omsluter mig ibland och som tröstar känns som något jag relaterar till att änglavingar kan kännas som..

Till kärlekens änglar och beskyddare, 

en liten bön på förmiddagskvisten 

för alla som behöver det:

Tack för alla goda, glada minnen

 och upplevelser som jag fått, 

får och för de som ännu ska komma, 

de som gett och ger mig hopp - alltid! 

Tack också för de minnen 

som varit och är tunga att bära, 

men som stärkt mig 

och gett mig nya insikter och krafter. 

Tack för att jag äntligen 

och alla som behöver få höra det just denna dag 

känner kraften av hur livsviktigt det är 

att få vara sig själva!

Ge den som behöver ta sig ur någons grepp 

modet att våga göra det idag!

Blev verkligen en salig röra denna dag,

Kram på he!

Lotta 💝