Livskvalitét med småsaker

Jag undrar hur många av er som brukar göra äppelsylt själva? Finns det nån av er som klarar av att snickra och måla fram en träljusstake då? Kanske nån därute även har aroniabär i trädgården där ni också tar tillvara bärskörden och gör er egen saft?


Jag har i alla fall gjort äppelsylt nångång. Aroniabär vet jag knappt hur de ser ut, men det låter väldigt vitaminrikt. Ljusstake har jag gjort nångång i skolslöjden för snart fyra decennier sen... Hupp! Det kunde man ha låtit bli att säga men det må vara hänt. Detdär med ålder är ju bara en siffra.

Alla tre sakerna fick jag i samband med gårdagens sångarträff. So what? kanske nån tänker, men det som är speciellt med just dessa är att de är tillverkade av veteraner. Den ena är alltså 92 och den andra 93 år gammal.

Hur ser en vardag för en riktigt gammal människa ut annars, i vårt samhälle? Finns kanske inte så många som fortfarande bor kvar i sina hem och som har körkort osv.
Vi har ju ett samhälle där vi försöker få folk att bo hemma sålänge som möjligt, men det medför också mera ansvar för vårdkedjan som finns runtomkring.

Tror inte att det är hälsosamt i längden att vi försöker få människor att hållas ensamma i allt högre ålder. Vi människor är nämligen beroende av social samvaro och sinnesintryck för att hållas någotsånär i skick i knoppen och kroppen. Ju mer vi får använda våra händer och vår hjärna, ju mera kvalitét har vi i vår vardag och vi kan längre hållas fokuserade på det som stunden bjuder.

- Gamla människor har fortfarande en ungdomlig själ inombords. Det tycks många glömma. 

Vårdpersonal som pratar över huvudet på gamla har jag även svårt med. Man ska se på den man har ärende till och i synnerhet om det är den människan som man pratar om. Respekt är ordet.

Som jag upplevt detdär med att åldras, så kan jag ju bara nämna om sånt som jag upptäckt och erfarit med de människor jag haft runtomkring mig under deras tideräkning från 85 upp till 95. Min egen far dog i 91 års åldern och jag kunde både höra och se hur smärtsamt och förargande det var att märka hur alla enkla saker som man med smidighet utfört tidigare blev allt svårare och svårare tills man en dag inte ens klarade av att själv sätta sig upp i sängen.

Kommer ihåg också sålänge han ännu bodde hemma hur långa svordomar det kunde osa ur honom då jag kom förbi för att titta till honom.

- Nu har ja holldi på i trii tiim ti få tag i hede faanes strumpon!

Jag har alltså erfarenhet av anhörigvård, på gott och ont. Med gott samvete har jag gjort allt jag kunnat och en dag insett att jag inte klarar av allt själv. Då är det livsviktigt att det finns ett fungerande vårdsystem och hemvård. Vi har haft och har ett fantastiskt bra sånt i Kronoby. Tyvärr ser det ut som om den nuvarande regeringen kommer att ta hål på allt och låta ett system där man ser till människan bytas ut mot ett där man bara ser dollartecken och euro. Helvetes helvete, för att uttrycka sig sådär milt.

Varför måste allt alltid byråkratiseras sönder så till den milda grad att de som satt ihop alla regler och paragrafer ej själva hittar ut? För en vanlig människa måste man snart ha en viss mängd kunskap om hur man ska gå tillväga om man blir sjuk. Du måste nästan boka tid innan du blir sjuk, och naturligtvis per e-post. Det verkar som om inte alla styrande i vårt land är medvetna om att det finns hundratusentals människor som inte vet hur en dator fungerar. Vem ska föra deras talan och är det nån i slutändan som överhuvudtaget lyssnar?

Ännu om att åldras....

Det måste kännas speciellt ledsamt och vara en tung insikt att nå, för en som arbetat med händer och fötter, hela kroppen och knoppen i hela sitt liv. Att bli en börda för någon annan.

- No ska ty leisnas memme, tå jag lever fö läng, sade pappa en gång på sjukbädden och som svar fick han det bredaste och gladaste leende och en kram som försäkrade att så inte var fallet.

Hedra din fader och din moder. Har försökt i alla fall.


Sånt denna dag,

Lotta 💟