Gissa vad?

Stirrar du rakt in i den tunnel av ljus som du en gång ska färdas genom, eller är det månne nån slags tarmutvidgare? Frågorn är många och svaren likaså.

Ibland så kan man hitta de konstigaste sakerna i sitt eget hus. På hyllor, under bord, nåt som man snubblar över. Uppfinningsrikedomen är verkligen mångfasetterad och man kan i alla fall inte klaga på att ingen gör nåt annat än sitter vid datorn eller spelkonsoln då man ser dessa små spår av viss kreativitetsgrad. Har nångång hittat en dränkt traktor i frysen, leksaks ska vi påpeka, för så stor frysbox har vi ändå inte så man kan köra in. Vore behändigt vissa gånger då jag tänker efter. På sommaren om det blir för varmt nångång till exempel.

Men frågan lyder ofta, vad i hela friden är det och vad har det månne använts till? Är detta fenomen något som finns även i ert hushåll? Ibland vågar man nästan inte fråga då man ser nåt skumt. Som detta?

Detta är kanske nåt man inte borde reda ut vad det använts till, men jag gjorde det ändå och svaret var att det är en handförlängare. En mojäng som används för att få bort saker som hamnat långt inunder en soffa. Inget värre än så, trots utseendet. 

Jag kan ju upplysa er om att vi inte är storförbrukare av droger här heller, trots sprutan på fotot. Har endel kvar sen tiden då jag och mina föräldrar var underleverantörer för en firma som tillverkade kommunikationsapparater för branddykare. Det visste ni inte! Det hade jag egentligen glömt själv också, men hamnade att tänka efter varför vi egentligen har sprutor i huset.

Sprutorna fylldes med lim och de var utmärkta till att nå längst in i ett plastfodral man inte kunde komma åt med bara fingrarna. Målet var att få ett litet membran av metallduk att fästa i botten på  fodralet. Putikkona kallades de. Ojaaa, de hade säkert nåt fint namn också, men den process vi höll på med så var förarbete med putikkona. Undrar om såna fortfarande finns? Knappast. Numera är ju alla kommunikationsapparaterna så små så de kan tryckas in nånstans på nåt lämpligt och lägligt ställe. Vi låter resten vara osagt.

Vi har sprutor kvar från den tiden då mor injicerades med en ny medicin importerad från USA också. Hon hade en sällsynt form av leukemi och hon var en provkanin för ett preparat som läkarna trodde skulle passa just henne så hon gick med på den processen. Den bet faktiskt på hennes leukemi, men hon hade biverkningar istället under behandlingstiden, men levde i alla fall fem år längre än vad läkarna kommit fram till att hon hade kvar. Så alltid nåt, men trots allt så dog hon tre månader innan hon hunnit fylla 73. Den åldern är ju ingenting i vår tid. Man är knappt gammal vid 90.

Jaha? Där for tankarna iväg tack vare sprutorna....! Må vara hänt.

Härliga färger, härliga stövlar, härligt hus - dock inte vårt. Är du intresserad av den stilen?

Dessa härliga stövlar som finns på fotot här ovan är dock inte från vårt hushåll. Det syns på både ålder och format, samt den läckra detaljen ovanför trädknopparna. Jag kan i nåt skede ta er med in i just det huset som bär på så många hemligheter och berättelser. Där är det frågan om helt andra uppfinningar på en annan nivå och en skaparglädje som verkligen gör en alldeles stum av beundran.

Följ med då, ni som gillar inredning, hus och sånt i gammal stil och riktigt genuina hantverk. Lullull på ett helt annat sätt en blingbling. Vilka ord förresten? Lullull och blingbling...!


Får vara bra så för idag,

Må väl.

Lotta 👽