En dag som alla andra?

14.2. Vändagen. Nåt att överhuvudtaget tänka mera på?

En dag som alla andra för den som är ensam. Kanske rentav en svår dag att hantera då man påminns om hur ensam man faktiskt är. Ingen som hälsar på. Ingen som ringer till en. Ingen som vinkar glatt till dig fastän de ser dig stå där i fönstret då de går förbi.

De ensammas dag.


Borde vi kanske ha en dag riktad åt dem? Eller oss? Du kanske är en av dem? Tänk om jag är det också? Kan det vara så att vi är ensamma tillsammans, utan att veta om det?

Man kan ha hur många människor som helst runtomkring en, men ändå kan man känna sig som den mest ensamma i världen. Ingen bryr sig liksom på riktigt. De kanske ställer sina frågor men bryr sig egentligen inte om svaret. De hör kanske inte heller på vad du egentligen svarar, på vilket sätt, om det faktiskt är så som du säger.
De ser att du pratar, men de tar inte in vad du säger. Du är kanske van att behöva ta i lite extra för att nån överhuvudtaget ska lägga märke till dig?

För vems skull ställs förresten frågan hur du mår? Är det för den som svarar eller för den som frågar?
Några ensamma bland alla andra. Man ser inte skogen för alla träden.
Man ser inte heller individerna bland alla människor. Eller? 

Är det så de känner sig, de som genom kändisskap blivit berövade allt som har med fritt liv att göra? Att inte kunna gå utanför sin ytterdörr utan medvetenheten om att nån finns där nånstans i gömmorna för att bara vänta in den perfekta stunden för att fånga ett ögonblick som förhoppningsvis ska skapa stora rubriker, helst skandal eller göra dig till åtlöje, allt för att sälja.

Stunden som kanske är helt oskyldig, men beroende på vilket håll man tittar ifrån eller i vilken stämning man lägger in det hela i färgar hela situationen röd eller blå, till skandal eller jubel.

Vilket eller vem annans liv vore lättare att leva?

Svåra frågor, men kanske det inte behöver vara så svåra svar? Tänk efter. Om du skulle få välja fritt, vems liv skulle du vilja leva då, om det inte är ditt eget?

Finns det faktiskt nån annan därute som har precis allt det som du skulle vilja ha för att du ska vara lycklig och nöjd? Svårt att passa in i någon annans skor. Och i de flesta fall är alla andras skor för små, för du har så mycket mera att ge, än det som ryms i en annans sko.

Du är unik som du är, och utan dig skulle ditt liv fattas någon, hur betydelselös du än må känna dig. Det finns alltid nån som saknar dig, då din stol en gång är tom. Det finns ingen som lyckats vara så osynlig att den inte skulle ha blivit ett samtalsämne åt någon eller flera runtomkring.

Kvinnan som aldrig säger nåt. Mannen som aldrig går ut. Pojken som alltid i sin ensamhet tar samma rutt, utan att möta någons blick. Flickan som alltid skrattar och ler till alla hon möter, ändå stannar hon aldrig till och pratar med någon. Alla dessa är fiktiva, men kunde vara plockade varsomhelstifrån. Och om de vore det, skulle de var och en fattas den dagen de inte längre gjorde just de som de alltid brukar göra, eller om de dog knall och fall.

Nån har alltid koll på dig, nånstansifrån, oberoende av om du är medveten om det eller inte.

Tänk på att just du denna dag är värdefull i någon annans hjärta, fastän det kanske inte verkar så och fastän du kanske aldrig fått höra det högt. 

Många äldre människor har aldrig fått höra att de är älskade. De har kanske inte blivit kramade. Det som är skrämmande att det kanske är lika många unga som aldrig fått höra att de är älskade eller blivit omkramade när de i någons ögon allra minst förtjänar det.

Om du har ett barn du borde ta kontakt med, kanske du aldrig sagt högt att du älskar, eller en förälder eller farförälder, moster, vemsomhelst som ditt hjärta faktiskt bultar lite extra för, bara säg det:

- Vet du, fastän du aldrig hör mig säga det, så älskar jag dig nog....eller: - Jag vill att du ska veta att jag älskar dig! Du är mig kär! Aj lavv juuu, sa Håkan Granlund. Alltid nåt!

Känslan inombords hos dig själv, i det du ser hos den du säger det till, att detta i stunden ger så mycket mera än du nånsin kommer att få av en säck pengar.

Imorgon kan vara för sent, min vän, sjungs det i sången "Har du visor min vän sjung dem nu."
Så rätt tänkt! Tänk om det är försent imorgon? Tänk om nåt händer och jag aldrig hann säga hur mycket hon eller han betyder för mig?

Vilken lyckans stund och tur att du faktiskt har hela denna dag på dig att älska utav hela ditt hjärtas fröjd och lust!


Önskar er alla en kärleksfull vändag,

Lotta 💕










Kommentarer

  1. En bekant frågade mig en gång hur jag mådde och jag började förklara att jag var lite förkyld. Hon avbröt mig och sa:: " Om du inte är allvarligt sjuk så är det BRA". Fet det var det enda hon ville höra.

    SvaraRadera
  2. Ursäkta felstavningen. Fet skall var Det.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg