Svinsköverkäännös!

Visst plir man klat över att tett finns människor som uskaltavat ja haluavat visa en positiv bild av en existerande sammanhållning och en VI anda som trots allt finns nånstans under skrovliga eller putsade ytor. En salig blandning av oss finn-ländare tillsammans! Finniläiset yhdessä!

Den avbildade förpackningen kunde man hitta bland en massa andra muntra omslag på sedvanliga rågbrödet Reissumies under jubileumsåret 2017.

Önskar att attityden glatt skulle spridas i hela landet och ses som den faktiska rikedom det är. Att vi kunde vara stolta över oss, vårt ursprung och över att vi får bo här.
Nu när vi stövlat in i 2018 och lämnat jubileumsåret bakom oss är det ännu viktigare att vi ännu mera håller temaordet tillsammans inom oss och symboliskt  vandrar hand i hand, glatt och fördomsfritt visslande på både Säkkijärven polka och Stormskärs-Maja, ja kanske rentav en kombination av båda. Testade förresten på pianot också och det blev en rätt fröjdefull kombination. Ni kanske kan få höra den i nåt skede, om ni har tur eller otur... 😊

Detdär med språk är så viktigt. Och så rikt! Endel barn har lyckan att få flera språk med sig hemifrån alldeles naturligt. Detta är nåt som vi borde värna mera om. Skapa möjligheter och förutsättningar och erbjuda språkbad för alla åldrar liksom.

Generationen mina föräldrar hörde till hade inte samma möjlighet som nu att lära sig språk. Ändå försökte de använda det förvärvade ordförrådet av det andra inhemska språket som var mycket sparsamt. De hade en vilja att försöka. Klart att det blev missförstånd ibland men man försökte i alla fall. Ett bra sätt är att bara börja prata, oberoende av om grammatiken eller orden blir rätt. Alla är vi barn i början och att försöka är bättre än att inte våga alls. - Lisee ruukki! Det var standardfrasen som pappa använde då han beordrade sina slibrikkar att lägga mera fart på för att få fram mera murbruk.

Slibrik är alltså det dialektala uttrycket för en murarassistent. På tal om inget så har jag själv hittat på nya ord då ordförrådet sinat och jag har beskrattats på grund av mina felsyftningar och de grammatikaliska vurpor som fötts. Vad kan man. Har i alla fall försökt.

Då jag nu halkade in på dialekten så kommer jag att tänka på ett ord som är väldigt beskrivande vissa stunder och just utseendet och det ordet är rööbruuso. - Ty er rööbruuso! Det fick jag höra då jag kom hem från skidturen och det är väl just en sån situation eller kraftprövning som föder nämnd rodnad på kinderna.

Vy från Lillträsket som är en samlingspunkt för flera skidspår

Inte nåt direkt upplyftande eller sånt som hamnar i listan över tänkbara kandidater för nåt Nobelpris denna stund heller, men ändå....

Hoppas ni har det gott i tillvaron just nu, var ni än befinner er - med eller utan rodnande kinder!

Må väl,

Lotta ☺