Ordet för dagen är...
Momentet
att stiga upp för sent rör verkligen till en hel dag, om det vill
sig illa. Trots att det egentligen inte ÄR världens största
problem, för huvudsaken borde ju ända vara ATT du vaknar och KAN
stiga upp. Att lemmarna fungerar, liksom.
Sen
när du väl är uppe och har hittat yllesockorna nånstans intill
sängen på golvet som ännu är lika mörkt som det rum som omger
dig, så är det bara att trippa iväg och gå igenom de rutiner som
just du har. Har du samma varenda morgon? Mina ser i princip ut så,
ja. Sen brukar jag alltid notera vad dagens första uttalade ord
blir. Det är en grej som medvetet växt sig fram och om du ger
tanken lite tid så kanske du också inser att det första ordet
egentligen styr en hel del av resten av morgonkänslan. Om man bryr
sig, alltså.
Tack
är faktiskt ett bra ord. Och att verkligen mena det då man säger
det.
Inte
alltid man kan sitta i sängen och säga: - Tack för att jag får
vakna upp till en ny gryende dag, fastän man kanske borde göra så.
Det brukar dock kännas gott att le redan från morgonen. Att vakna
upp och sen låta ett leende spricka upp som det första man riktar
iväg. Känns som en bra början åt sig själv och de som vakar över
en. En period brukade jag alltid uttala ett ljudligt tack innan jag
drack första glaset med vatten varje morgon. Det kändes också
bra.
Sen
är det ju en annan sak att märka att man i sina morgonsysslor tar
ett för långt steg i trappan påväg ned från vindsvåningen och
halkar till lite så det gör ont i hälen och man får balansera upp
sin hydda för att inte slinta till så att hela skapelsen drattar i
golvet. Där nere i köket och vid förberedandet av morgongröten
kanske du råkar spilla ut hälften av innehållet i havregrynspaketet över spisen
och utbrister per automatik satan eller det icke så smickrande voi vittu - och sen slås man av att: - Åhå? Detta var liksom denna dagens första ord! Ojdå. hmm...
man kan
ju inleda vackrare. Alltså ingjuta en angenämare stämning åt sig
själv. De
gånger det händer, för det gör det, så brukar jag skratta åt
min olustighet och se på mig själv från ovan för det är ingen idé med att fortsätta i den andan ifall det råkat börja lite snett.
Risken är ju att det fortsätter och om jag ändå har en möjlighet
att påverka riktningen för hur jag vill må denna dag så gör jag
ju naturligtvis det. Blåsa ut lite godare karma och vara lite mer
välkomnande.
Nångång
har det väl hänt nåt annat efter just såna inledningar, ja att
ännu ett glas sprättat iväg ur händerna och planklandat med en
explosion och sen brett ut sig i ett diamantskimmer över golvet. Hur
fortsätter man då? Kanske man tänker att: - Oj vad vackert!? Jag
har en diamantfyndighet i mitt kök! Så fiiint! Nå nej! DET gör
man ju verkligen inte. Man hasplar iväg efter dammsakkern och
startar den med ett laddat kroppsspråk för att inge känslan morsan erfar i köket en våning nedanför de lugnt sussande
grabbarna, ifall de skulle höra nåt genom sin slummer.
Nåväl.
Nog om det. Jag har kvar ett mönster från en lycklig barndom och
det är att jag fortfarande gör frukost till mina grabbar, så ofta
jag kan. Det gjorde min mamma till mig och till alla syskon innan mig
och det känns gott att föra vidare. Jag brukar också ha tänt ett
ljus så att det är riktigt mysigt. De gånger det är riktigt kallt
har jag även tänt en brasa i spisen som finns i köket och jag
sänder varje gång en tacksamhetens tanke till pappa att det finns
en spis i rummet. Pappa var ju murare, men det är faktiskt inte han
som murat spisen i köket. Det har kronobybon Sten Holms pappa
William gjort. Frid över alla nämndas minnen.
"Håll det du har stadigt i din hand, men ändå så varsamt så du kan känna glädjen av att släppa det fri" |
Datorn
då? Den läggs alltid bort i arbetsrummet till nätterna och tas
fram till köksbordet intill fönstret de morgnar som jag behöver
den. Jag brukar inspireras av ljuset, småfåglarna, den utsikt jag
har där vid köksfönstret. Där finns ett rikt välgörande flöde
och jag känner tacksamhet över att jag får sitta där och har lätt
att känna vördnad inför de verkligt små sakerna. Då, för
stunden finns inga problem, inga bekymmer utan bara ett ljust flöde
som värmer, likt den ljuvt sprakande brasan. Visste ni förresten
att det är bara stulen ved som sprakar högt?
Text o foto: Eva-Lott Björklund
Fotot är från min trädgård.
Text o foto: Eva-Lott Björklund
Fotot är från min trädgård.
Du använder ord som inte finns i ordlistan. De rödmarkerade orden kunde bilda en nyordslista. som detta ord också platsar i.. m.a.o. du är en nyskapare av svenska språket.
SvaraRaderaHa ha! Det var muntert att höra,! Man tager hvad man hafver. Förresten; - Då borde du uppleva min finska!
Radera