Lasagne - anyone?

 Vad blir det för middag idag?  Tja, ibland sparar man saker lite för länge, åtminstone sånt som finns gömt i kylskåp. Gömt är inte hela sanningen utan det borde vara glömt i ärlighetens namn.  Detta faktum gäller inte bara färskvaror heller. Papper, skriverier, hemliga uppdateringar från en svunnen barndom eller ungdomstid kan också vara sånt man väldigt gärna håller i förvar länge. Lite som att kunna lyfta fram barndomen eller ungdomstiden om ens för en liten stund, längre fram i livet, på en plats, i en tid, i ett rum man ännu ej anar nånting av. 

Den bortglömda middagen jag glömde i kylskåpet är faktiskt lasagne. Och när jag lade upp fotot i FB flödet för en tid sedan så fick folk gissa vad det var - eller varit - men ingen prickade rätt genast. Jag tycker själv att portionen genomgick en riktigt konstnärlig evolution och tom utrustades med ett fiktivt demoniskt gult öga som lite varsamt påpekade att: -Du kanske ska låta bli mig va? Jag har mitt eget liv nu, eller nåt i den stilen....
Den som spar, han har. Visst! Men nån gräns kan det ju väl ändå vara. Tills man hittar en gömma till!! Huvvadååååda vilken märklig och frånstötande massa!
" Tänk om detta kan klassas som ultramodern konst? Ultrakonstig moder vore mera passande tänker nån. Må så vara.. Bjuder på den tanken!
Finns säkert de som redan gör sina konstverk av mat. Ja det borde det väl finnas, eftersom endel använder sånt som vanligt folk tar avsked av på storporslinet i wc´n.

Endel har sina djur att måla tavlor också.
Har sett ett par konstverk signerat en björn och en hund. Kanske jag helt naturligt låtit evolutionen skapa sina egna konstverk i mitt kylskåp? Men, med den stora skillnaden att dessa alster inte torde inbringa nåt annat än kväljningar och plötsligt mättnad för de ögonpar som får syn på dem.

Konstverken har även förlänge sen i rask takt passerat genom husdörren riktning utåt, rest iväg och de tu gottar sig förmodligen i andra liknande soulmates sällskap vid Ekorosk eller nån liknande kaatopaikka, för att använda ett numera redan ålderdomligt ord.

Den sista bilden har dock fött ett liv alldeles av sig själv i en karaff med vatten - och en nästan vacker skapelse. Man kan nästan skönja en ängel om man har fantasi - och det är nåt som åtminstone mitt eget huvud har i överflöd. Glad är jag över det! Världen blir så mycket vackrare - varsomhelst och närsomhelst - och i sällskap av vemsomhelst. En rejäl dos barnslighet till på köpet och ni har ett väsen som hittar magi i det mesta.



Bon Apetit! Vad ni än väljer att förlusta er med denna söndag! Och kram på det!

Text o foto: Eva-Lott Björklund



Kommentarer

Populära inlägg