Kan man äta för mycket grädde?

Detdär med att använda grädde och smör, är det nåt som du reflekterar över sådär till vardags? Man får information från höger och vänster och alla väderstreck att det är skadligt med sånt som innehåller fetthalter av särskilda slag. Undrar i vilket skede det som är naturligt blivit farligt? Oftast är det en forskning, beställd av en viss part som man smäller i bordet och rullar ut i medier, där man börjar påvisa siffror, som gör att människor måste börja ta ställning för eller emot eller välja att inte bry sig. Önskvärt är att följderna blir i den riktningen som beställaren av forskningen själv representerar.

Gräddtoffekaramellerna är sedan länge ett gott minne blott! Godis är nåt jag numera undviker.
Men burken finns kvar!

Det som dock är klokast är att välja det som känns rätt just för dig. Om vissa produkter finns sådär småfärdigt och av sig själv i naturen så borde det vara fritt fram att både använda och trycka i sig så mycket man vill, sålänge man mår bra av det. Allt som människohänder sätter till eller tar bort är manipulering.

Våra skolbarns matvanor styrs tyvärr också, i allra högsta grad. Det är verkligen ledsamt. Där tar man bort fett ur allt som det bara går - och ännu till serverar sånt som är tillverkat i värsta fall för flera dagar sen. Tack och lov finns det kommuner som jobbar mot riktningen och serverar mat som är tillverkad från början till slut i skolbyggnaderna, men det finns alltså undantag. Även där, även i det hänseendet när det är frågan om våra egna barn så är det sorliga faktumet att det är pengen som styr. Önskar man kunde komma till insikt snart om att det borde vara välmåendet som borde komma i första hand - för med det kommer det andra automatiskt. Välmåenda glada, trygga barn - sundare uppväxt - mindre problem överlag. Mat och mående går ganska hand i hand.

Och för en gammal människa kan en måltid vara den enda högtidsstund man har. Vore det då inte gott att kunna servera sånt som gör människan glad redan bara att se att maten ser god ut? Och att det även skulle smaka mat och inte processmassa...

Hemmagjord gräddig spenatsoppa på egenodlad spenat är både gott och nyttigt.

Våra hjärnor manipuleras också - i allra högsta grad. Ibland utan att vi ens är medvetna om det. I affärer t.e.x så spelas det speciell sorts musik, kallad muzak, som får dig att komma i en viss stämning, att ta lite skyndsammare steg och påverkar smått även din puls. Om du riktigt tänker efter så spelas det olika sorts musik beroende på i vilken typ av affär du är inne i. Hissmusik. Tänk bara på en färja, ett köpcenter och dess olika ljudkällor. Det kan även vara Boutiquen med tuffa kläder och ett par onaturligt sprickfärdigt fylliga läppar eller bröst bakom disken, där är det dunk, dunk, sexy sexy, eller i varuhuset kan det vara spring, spring, eller renodlad tvättpulversmusik. Det sistnämnda i mataffären till exempel...

Men det var ju detdär med grädden....! Ha ha...!

Jag använder helgrädde i matlagningen i såväl såser, gratänger, som i desserter och även ovanpå. Och - så använder jag ännu till riktigt smör vid stekning, på potatisen, i bakverk, ja hela tiden. Oivariini på brödet dock, för det är lättare att breda ut och så tycker min mun att den smaken är smöraktig. Ju gulare desto bättre. Vitt knappt synligt utbrett lager av nåt krämaktigt som inte smakar absolut nånting och som är vanligt på de inplastade smörgåsarna man får längs med riksvägarna är sorgliga smakupplevelser.

- Med smöri och gräddan så vaal allt gooo, sa min mamma på sin österbottniska dialekt som även är min. 

Jag har verkligen anammat den frasen. Och - även den att: - Ty ska ita såläng e smakar! Dvs du ska äta sålänge det smakar. Mamma hade nämligen en sällsynt form av leukemi som gjorde att all smak så småningom avtog som en av biverkningarna av medicinen hon fick. Hon fick också feber varje dag och låg på kökssoffan och önskade att hon skulle få tillbaka smaken ens för kaffe, men tyvärr. Inte ens det. Så, för mig är det naturligt att jag äter precis allting som jag tycker om - och jag smakar även på sånt som jag blir bjuden på. Saligt rara och underbara älskvärda mor gick bort för 20 år sen, en novemberkväll, men hennes råd gäller fortfarande och hennes röst finns inom mig lika stark även den.

Att jag sen inte klarar av smaken av getost eller fårkött är en annan sak. Det går bara inte. Man kanske måste lära sig att bli van med vissa smaker, men det är liksom stopp i munnen, eller näsan. Vet en eller flera andra som inte tycker om leversmak, så jag förstår deras känsla de gånger det finns på menyn. Jag känner ju detsamma då jag känner aromen av bääbäää. Mald leverbiff i en gräddig sås är däremot en riktig delikatess ännu till med lingonsylt, tycker jag.

Tänk om man ännu kunde få smaka på mammas kåldolmar! Det vore himmelskt!

Må så gott! <3

Lotta