Jordänglar

Det finns vissa människor som utstrålar nåt extra. De för med sig ett visst lugn, eller stämning i de rum de träder in i. När du minst anar det, när du känner dig som mest ensam, så kan det vara en av de där små små sakerna, små små gesterna som ger dig nytt hopp igen. I det mörkaste mörker räcker det nämligen med en endaste gnistra av ljus för att du ska få tag i hoppets känsla igen. Bara att nån kommer ihåg dig, att nån ser dig, att nån pratar med dig eller ler emot dig kan räcka för att du vill försöka kliva ett steg uppåt eller ett steg närmare en fridfullare tillvaro och då menar jag inte den eviga sömnen.

Hur djupt du än står med dina fötter i nåt som känns bottenlöst, hur nedtryckt du än kan vara av en känsla av sorg, förlust, förtryck, ensamhet, tung börda, last eller kränkning, så kan det räcka med ett enda ord inlindat i glädje och ren omsorg för att det ska upplevas som en utsträckt hand emot dig. Det kan vara en sista livlina, en sista pusselbit som faller på plats och räddar dig från att helt uppslukas av mörkret.

Den som sträcker ut sin hand emot dig, kan vara helt omedveten själv om hur stor hjälp det kan vara frågan om. Det kan till och med vara så att det är den enda hjälpen som ger kraft till fortsatt liv.

"Är du medveten om att det kanske är Du som kan vara den sista ljusa gnistrande strimman i nåns liv? Att det kan vara Du som är en jordängel utan din egen vetskap?"

Du kanske hjälper andra framom dig själv, du delar ut och ger till andra först och sen tar du själv sist, även om du redan från början är medveten om att det kanske inte finns nåt kvar när du står i turen. Du ger din sittplats till en annan i en buss. Du hjälper en gammal människa ifall du råkar stå bredvid, fastän det är någon du inte känner eller aldrig har sett förr. Du stannar om det är nån som behöver hjälp istället för att bara oberörd gå förbi om nån ligger förolyckad på gatan. Om ett barn gråter så klämkramar det om ditt hjärta eftersom du hoppas att dess närmaste förmår trösta och se till att tårarna förbyts i glädje. Du frågar om det är nåt särskilt ifall du ser ett ansikte som utstrålar ledsamhet.

Du ringer ett samtal till en du kom att tänka på alldeles bara för en stund, för att det känns i ditt inre att du skulle behöva ringa just nu. Du ser ryggen av en bekant i affären som du ser alltför sällan och bestämmer dig för att gå fram och klappa denne på axeln och tar dig tid för ett litet samtal, trots att du egentligen inte har tid. Du nås av ett mobilsamtal från ditt eget barn och svarar på en gång, trots att du har en grupp med vuxna människor eller andras barn framför dig, eftersom du alltid finns tillgänglig för ditt eget barn i första hand.

Du bakar eller köper ett bröd och för iväg till en som har sorg då en av dess familjemedlemmar gått bort. Du fattar mod och ringer eller besöker en som mist sin närmaste vän, trots att du inte har en aning om vad du ska säga. Det är liksom bara tanken och känslan som får dig att göra det, och när du gjort det så svämmar ditt hjärta över av en lycksalig känsla som berättar för dig att du gjorde rätt. Du var en jordängel när en av dina medmänniskor behövde det, utan att kanske veta om att du var en sån.

Jordänglar finns!
I deras hjärtan ryms så många själar och de har speciella uppgifter. Men, de är känsliga och blir ibland missförstådda eftersom de har en annan kunskap om hur allt hänger ihop. De känner också att de inte alltid passar in i de former och ramar som folk i allmänhet förväntar sig. Bland deras uppgifter finns bland annat att förmå sprida lugn och trygghet i sammanhang där det behövs, för de väsen som behöver speciella känslor i speciella stunder. Jordänglar har en sån inneboende kunskap som spirar direkt ur Moder Jord och vida omkring.

Om alla skulle stiga in i sin skepnad som jordängel och ta till sig förmågan att se och förstå vad som egentligen är det som har betydelse så skulle vår värld vara en lycklig och varm plats.

Våga säga ja till dig själv - våga bejaka och se den kunskap och källa som finns i ditt inre - Våga vara dig själv - och du kommer även att mötas av en större frid. Du är då heller inte längre fångad av din egen boja. Allt det du ser i naturen får en större mening och du får en insikt om de människor du har omkring dig och de du möter. Alla berör dig på nåt sätt och de finns just där för ett speciellt syfte. Se och känn medvetenheten gro inom dig, ut ur dig och omfamna den.

Känn kärlek till dig själv och gläds åt stunden - LEV!

kram, Lotta