Har du röstat och sånt...

Denhär gången blev röstningen lätt för min egen del, eftersom mannen i randig tröja vill vara hela folkets president. Det tycker jag är en bra linje, att vilja representera oss alla, istället för att representera något parti där man måste tänka på ett visst sätt för att passa in. I min värld finns inga partier överhuvudtaget. Det finns bara en stor vilja att se till och ta hand om medmänniskorna och leva och agera på ett kärleksfullt sätt, tillsammans.

Mannen i randig tröja hade äran att få hälsa på mina veteraner i somras under ett landskapsbesök i Karleby. Där sjöng vi för honom, hans följe och många ortsbor, på kajen intill msJenny vid Havsparken. Han fick även med sig några smörknivar och ett näverarbete härifrån byn. Mannens fru fick en blombukett som var bunden vid Kronoby Blom&Present och den gladde frun i synnerhet som den överräcktes av en genuin hedersmedborgare. 

Det väcker en liten tanke, detdär med hedersmedborgare. Det är inget du per automatik kan väljas till. Du är född till det. I alla fall så är denna avtagande generation den sista ädla. President kan man väljas till och det är nog som så att ordvalet är precis rätt, att det var presidenten med följe som i dethär fallet var de som hade den stora äran att personligen få hälsa på veteranerna. 

Detta fantastiska foto fanns på första sidan av tidningen Keskipohjanmaa i juni i somras. Fotograf är Jukka Lehojärvi.

I min värld finns en liten men groende önskan om tillit och tro på mänskligheten - där även de som fastnat i det mörka, det mera svart- och grånyanserade, kunde få förmågan att se lite färg i det annalkande hoppet.

Det fanns en tid i mitt liv när jag trodde på den sanningen att det inte finns människor med ondska inom sig. Tyvärr har jag genom egna smärtsamma erfarenheter fått uppleva att så är inte fallet. Det finns en ondska bland endel och jag önskar av hela mitt hjärta att även de som bär på denna mörka mantel skulle hitta den dörr som skulle ge dem ett hopp ut ur mörkret. Jag hoppas verkligen att det gör det.

Det måste vara en tung last att bära, den att man inte ser något annat än sin egen storhet och att man blir sin egen martyr, istället för offret, trots att det är densamme som förorsakar lidande hos andra. Man förmår inte släppa taget och bara vistas i en tillvaro utan att sinnet hela tiden är på helspänn och är färgat av ständiga misstankar mot allt och alla som kommer i ens väg. Alla brister finns i alla andra. Hur skulle man själv kunna ställa till nåt om man anser sig själv vara komplett utan brister. Dessa människor får även offret att känna ännu mer skuld...
....fast allt detta ska jag återkomma till någon annanstans. Det är fraser som kräver många spaltmetrar och bearbetar många känslor.

Alla dessa sista funderingar har naturligtvis inget att göra med alla avbildade människor på denna sida, utan dessa rader hamnade hit av andra orsaker. Det må vara hänt. Nån tanketråd som föddes, kom och gick och som jag återkommer till vid rätt tillfälle.

Ha det gott,

o ta vara på din rätt att rösta.
En litet men dock betydelsefull gest där du helt konkret visar vad du skulle vilja.

kram,

Lotta

(Ps. Fotot är som redan nämnts taget av Jukka Lehojärvi för tidningen Keskipohjanmaa.)