Erotik i skidspåret

Jaså du? Det väckte nån extra tanke hos dig också? Men dee lugnt. Alldeles normalt egentligen! Detdär med erotik är nåt som alla förmodligen har nån relation eller tankebana till beroende på ålder, erfarenhet, sätt eller annat. Bra och mindre bra, alltför mycket, lagom eller inte alls...kanske bara drömmar...?? Man måste inte ha nån upplevelse alls. Eller har du ens tänkt på hela ordet tidigare?

Vad är det egentligen? När klassas nåt som erotik? Är det pirret som kommer flödandes genom din kropp vid vissa situationer, åsyner, eller är det nåt som väcker upp nåt inom dig? Upplever du det som smutsigt och försöker att snabbt tänka på nåt annat eller är du du med känslan i dig, så att säga? Har du upplevt känslan? Måste man?

Kan man mäta erotik? Hur erotisk kan en upplevelse, en människa eller en sak vara i kubik på richterskalan mätt i fahrenheit, typ?

För min egen del fick jag en riktigt svettig och varm upplevelse långt inne i skogen och det varade över tio kilometer. Det väckte lite extra tankar från en synvinkel som jag inte hade tänkt innan. Momentet dök upp i det faktumet då jag kom på att jag inte fick greppa bara en utan två stakar! Jo minsann! Svetten var mest inuti mina handskar för den utrustningen jag har är inte hämtad ur Sports Illustrated eller Intersports senaste bärbara ämnade för just skidåkning.

På vår dialekt så heter nämligen skidstav = stsiderstaka, dvs skidstake. Finns ju ljusstakar också. Och i själva skidspåret så stakar man sig fram. Har inte hört nån som stavar sig fram i spåret, så egentligen är nog vår benämning den korrekta om vi ska vara riktigt noga. Det brukar byråkrater vara så egentligen vore detta ett stort problem för såna som vill sitta och bena ut och prata sönder allt på cellnivå.

- När greppade du en stake sist? Kan man börja dagen med att fråga så? Blir ju nog starkt hopkopplat med årstiden vinter på nåt sätt. Förutom de som tänker på nåt annat då förstås. Det borde inte vara kopplat till nån skild årstid, om man inte råkar vara galt.

På tal om att vara ut å skida nu då. Låt oss säga att du är ute för din egen hälsas skull, du har inte så bråttom, du stannar ibland och bara beundrar den vackra naturen. De vintriga och oerhört majestätiska träden är din egen hejarklack som puffar på dig lite varstans efter spåret. Ibland leker de även tafatt då grenarna når ända fram till ditt huvud då de hänger över spåret eller din hand vid sidan av spåret. Du är en sån som även rätt ofta tittar bakåt över axeln för att se om det är någon som vill förbi dig, eftersom du inte är den som har varken teknik eller fart i skidorna. Glidet. Du ser! Ett erotiskt moment till! Dina skidor är ett par som är hala uppför och tröga nedför, så stakandet har rätt stora dimensioner där du dundrar fram.

Förresten, hur uppför du dig då du är ute i spåret, nånstans flera kilometer inne i en stor skog? 

Nu talar vi inte om en motionsslinga som går runt runt liksom hästarnas dressyrmaneger utan du är ute i naturen. Hälsar du på dem du möter eller stirrtittar du rakt ned eller benhårt framåt och helt oberörd inte bryr dig om att du möter en annan människa som delar en upplevelse som du själv?

Jag tycker det är konstigt att inte hälsa. Ok, man behöver inte pepsodentsmajla och räcka fram staken, man kan bara nicka eller klämma ur sig en liten hälsning. Ett pyttelitet mundrag.

Då man beger sig ut i skogen så är det svårt att undgå att råka ut för ett möte med nån eftersom det är  i samma spår man färdas och det finns endast två riktningar. Bort och hem. Nånstans sker ett oundvikligt möte. Okej okej, man behöver som jag redan skrev inte helt stanna av och böra prata och reda ut varför Stig-Britt köpt sig en så vidunderlig mössa och ännu till bar den i kyrkan, eller att den nya bankdirektören sågs krypa omkring under borden på efterfesten hos Kalle på dennes inflyttningsfest för nya bysbor.

Man behöver inte se glad ut. Men man behöver heller inte ge ett uttryck av att:
- Nu råkar detta vara min stund i mitt spår och DU är i vägen. Vik hädan!

De allra flesta jag brukar möta har ett stort leende inom sig, fastän de inte alla gånger säger nåt högt. De har liksom fått detdär lugnet som skogen skänker alldeles gratis och de har tagit det till sig. Då räcker det även till att sprida ut till andra.

Människomöten, skidåkningen, ditt sätt att motionera - hur oerotiska eller laddade de än må vara så ger de nåt till ditt inre, antingen medvetet eller omedvetet. Om du får en insikt av nån av dina upplevelser så är det säkert en som du har nytta av.

Hoppas förresten att jag nu inte tagit bort passionen - jamen där kom ett uttryck till! - ur skidandet för nån nu. Vem vet, det kanske blir nya upplevelser för nån?

Ta inte allt så allvarligt, 

det kan bli roligare då - i varje stund. 

Helt oanat!

Lek lite mera!

Tillåt dig att vara glad och lycklig just idag, 

vad du än gör, 

var du än sitter, 

vad du än håller på med. 

Be Happy! 😊

kram,

Lotta 💗