Elfte budet

- Krafs åt de så har du! 
Uttrycket tycks vara ledstjärna för en stor del av de som har makt att styra vår värld. Det finns liksom ingen hejd på momentet att vilja ha bara mer och mer och det ledsammaste är att man inte bryr sig att medmänniskor kommer i kläm. Varför är det så? Faktumet är intet nytt under solen och har förekommit hela tiden under mänsklighetens historia. Mänsklighet, förresten.....

Kärleksfulla gester med glada ansikten som brinner av iver att göra nåt för dig, ditt välbefinnande utan ekonomisk vinning i sikte, är sällsynta. Snart finns det väl inget kvar som heter personlig service ens. Allt digitaliseras, till och med i den mån att man snart egentligen inte behöver gå ut ur sin lägenhet eller sitt hus. Allting kommer hem till dig!

Men är det inte bra det då?

Tänk, du behöver inte göra nånting annat än att vara utrustad med en tunn surfplatta eller smartphone som är uppkopplad till resten av världen! Om du är hungrig, beställ maten hem. Är ditt kylskåp tomt, ja det fixar sig också. Bara att beställa hem varor. Har du blivit sjuk - ja, då är det bara att ha turen att få en läkare att kika på dig genom rutan. Det som är svårt är när läkarn ska komma åt att titta dig i halsen och be dig säga AAAAAaah.

- Var bara lugna! Snart finns det ett tillbehör, en mojäng som man kan trycka upp i arlset eller lägga i munnen och så får läkaren alla värden som ett e-postbrev i rutan. Vips! Allt blir uppritat i diagram och vackra kurvor med ett enkelt knapptryck och doktorn kan så läsa och göra en bedömning. Kanske det rentav kommer förslag på relevanta mediciner och bra behandlingar också i samma svep?

Kanske mojängen ser ut såhär? Detta kunde vara versionen som den händige enkelt monterar upp hemma. Instruktioner medföljer och man kanske läser följande om själva användningen: "Medelst ett lätt men stadigt tryck för du in valfri ända i valfri ända och inväntar instruktioner som kommer att dyka upp i kategorin krämppona"


Nå, ta det inte så allvarligt... med en nypa salt eller socker, enligt behag.

Det som finns på bilden råkade bara passa väl in i sammanhanget. Vad det egentligen är vete fåglarna. Det är nåt som har byggts och testats av pojkhänder i helt andra syften och om jag inte minns riktigt fel så hade det nåt med fyrverkerier att göra. Uppfinningsrikedomen är stor i detta hushåll och man tager vad man haver.

Men för att återgå till det som jag tänkte skriva om, ensamheten. Om man vill ha sällskap då? - Ja då är det samma sak som gäller. Rutan, eller ansiktena i den är dina kompisar!

I de flesta fall ser du inga ansikten, utan bara rader av bokstäver som staplas upp. Ringa kan man förstås också, via datorn. Ja, du har ju egentligen hur många rutvänner som helst, det är bara det att det inte är samma sak som att vistas vid samma bord. Att sitta mittemot varandra, eller bredvid varandra, skratta och prata om sånt som ni kan titta på tillsammans ur samma synvinkel, att kunna betrakta det som finns utanför 15 tums skärmen. Allt det som finns bakom den. Energin i själva mötet. Att kunna hälsa på varandra genom ett varmt handslag eller ännu bättre - en kram.

Du kan inte heller sträcka fram blomman du fick för nån dag sen som du ännu har på bordet, lägga den under kompisens näsa och säga dofta på denhär, eller smaka på denhär chokladen! Den är helt ny och kom till affären igår! Läcker eller hur?

- Ska vi baka tillsammans? Jamen, nää, ja just det. Inte så bra idé att klottra ned fingrarna eftersom man ska pilla på tangenterna emellan. Okej, glöm det...suck.

Ensamhet är nåt som de flesta delar med väldigt många andra. Kunde man månne inte hitta nåt nytt forum för att mota den lite grann också? Är det nåt man helt enkelt inte bryr sig tillräckligt mycket om? Kanske det fortfarande finns för lite forskning om just ensamhet för att man ska ta den på allvar och konstatera hur utbredd den egentligen är i vårt samhälle? Varför ska vi då alltid vänta tills vi sitter mitt inne i bubblan istället för att arbeta mot ohälsa. Det är ju egentligen kanske inte så svårt.

Vetenskaplig forskning. Det är liksom det som gäller - för alla riktningar och vägar. Har du ingen sån att visa på, då är det gonatt.

Det mesta i vår värld går att rada upp i och påvisa i siffror och det är ju egentligen beklämmande. För all del så är det ju siffrorna 0 och 1 som lär vara de siffror som styr och rullar allt i datavärlden. Fråga inte hur, för den biten kommer jag aldrig att förstå. Redan tanken att man kan trycka på ett visst ställe på en mobiltelefondisplay för att åstadkomma en sak och sen konstatera att då man en stund senare trycker på exakt samma plats på samma ruta har den en helt ny funktion. Det är too much för mina blonda slingor.

- Tack och lov behöver jag inte förstå hur det fungerar, bara fascineras av att det gör det. 

Hur gör du förresten då du blir bjuden hem till nån och det blir din tur att välja vilken kakbit eller smörgås du ska ta, om det finns alternativ i flera storlekar? Tar du per automatik den större eller tänker du att du tar den mindre? Har det överhuvudtaget nån betydelse vilken du tar?

Bättre att ta för mycket idag och skämmas över det samtidigt, än att inte ta nåt alls och harmas, dvs gräma dig, imorgon?


Programmmerare o andra tekniskt kunniga människor! Här finns förslag på nya appar - om de inte redan finns - dessutom helt utan anledning och bara alldeles apropå ingenting:

för rånaren - Hands app
för älskarerinnarunnan: - Suck app
för den sjuke: - Throw app
för den lättklädda:  - Pin app
för den pratglade: - Shut app


Ähum...! Tur det bara är måndag...!

Ta det inte så allvarligt nu då...

Lotta :)



Kommentarer

  1. Tänkvärt, tänkvärt.. Somligt är väl bra i alla fall. Apropå förstå; Min bror hävdar att jag har sagt till honom vi något tillfälle: "Man måste inte förstå allt.". Och det har hjälpt mig många gånger säger han.. Själv minns jag inte att jag sagt detta men det är ju sant och skönt.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg